Lantegendomen Bletchley Park ligger i engelska Bletchley, en förort till Milton Keynes, nordväst om London. I dag ser det ut som ett gammalt engelskt gods med ett antal förfallna uthus, en del i tegel, andra i trä.
För att inte dra till sig tyskarnas uppmärksamhet under kriget såg Bletchley Park från luften ut som en vanlig militärförläggning runt en herrgård, utan antenner eller något annat anmärkningsvärt. Organisationen kring avlyssningen, transporten och forceringen av meddelandena var dock enorm.
Polackerna var först
Det hela började i Polen 1933 när matematikern Marian Rejewski på den polska chifferbyrån Biuro Szyfrów lyckades forcera den tyska krypteringsmaskinen Enigma, i den form den hade då. Polackerna anade att kriget var på väg och överlämnade 1938 sina metoder till britterna.
Samtidigt anade brittiska militärhögkvarteret att man behövde ett ställe där Government Code and Cypher School (GC&CS) kunde forcera axelmakternas telegram. Brittiska televerket lade in en icke föraktlig bunt telefon- och telexlinjer från repeter-stationen i Bletchley. Samtidigt började de skarpaste brittiska hjärnorna strömma in med tåg från Cambridge och Oxford.
TechWorld träffar Peter Wescombe, mannen som startade återuppbyggnadsarbetet av Bletchley Park i modern tid.
– Tyskarna sände väldiga mängder telegram under kriget. Vanliga fältmeddelanden chiffrerades med Enigma medan höghemliga meddelanden sändes över en krypterad telexförbindelse som britterna kallade Tunny. Arbetsgången i det engelska lägret var ganska lika i båda fallen, det var bara nyckelfinnarmaskinerna som skilde.
Tvinga till kortvågen
Processen började med att avsändaren författade ett meddelande, till exempel om en truppförflyttning eller ett angrepp. Meddelandet överlämnades till Enigmaoperatören som chiffrerade det, skrev ned chiffertexten och överlämnade den till telegrafisten som sände den på kortvågen. Meddelandet mottogs av en annan tysk telegrafist, som skrev ned det, lämnade det till en Enigmaoperatör för dechiffrering, som skrev ned klartexten och lämnade den vidare för leverans till mottagaren.
– Det var viktigt att tvinga ut tyskarna på kortvågen, särskilt före Dagen D, så därför hade britterna låtit motståndsrörelsen spränga de fasta telegraflinjerna i Europa, förklarar Peter Wescombe.
Meddelandet avlyssnades av någon av de cirka hundra brittiska x-stationerna, avlyssningsstationer (intercept station), som fanns både i England och på andra ställen över hela världen.
Meddelandena skickades från x-stationerna över telexnätet, i dess krypterade form kallat Typex-nätet, i Storbritannien, eller via undervattenskablar eller kortvåg till så kallade y-stationer, som det fanns ungefär 200 stycken av i världen.
– Naturligtvis kunde inte meddelandena transporteras öppet, utan de chiffrerades igen med den brittiska kryptoskrivaren Typex. Den fungerade också med kodhjul, som Enigma eller Lorenz, men uppenbarligen lyckades tyskarna aldrig bryta det kryptot. Storbritannien hade alltså absolut informationsövertag i kriget, säger Peter Wescombe.
Med ett eller flera hopp
Y-stationerna samlade ihop meddelandena och därifrån gick de i ett eller flera hopp via Typex-nätet och kom i land i Cornwall, ungefär där Goonhilly Satellite Station finns nu. Via telexnätet fortsatte meddelandena till Bletchley Park.
När budskapet kom till Bletchley Park togs det brittiska chiffret bort och meddelandet registrerades och gavs ett femsiffrigt registernummer. Man kunde därefter till exempel bestämma att det var ett meddelande från Luftwaffe och därför skulle det till stuga 6, som jobbade med flygvapnet.
I stuga 6 började man utvinna information ur det, det man kallade för en ”crib”, en kort ledtråd för nyckelfinnarmaskinen Bombe. Criben kördes i en Bombe som fick fram en del av dagens Enigmanyckel, som togs tillbaka till stuga 6 där den användes för att försöka få fram resten av dagens nyckel.
Det var vid dessa försök det stora tänkandet kom in. Det var bara människor som letade efter svagheter i tyska meddelanden i Bletchley, till exempel kryptomisstag, mönster och kända namn. Inga maskiner användes.
– Alan Turing kom till Bletchley Park och hade med sig en enorm massa kunskap som han applicerade på forcering. Men Turing var inte ensam. Här arbetade flera absoluta genier, till exempel Mavis Batey, hon som bröt den italienska C-38-koden och hjälpte britterna vid slaget vid Matapan 1942. Men det är inte enskilda personer som ska ha all berömmelsen, utan det är hela gruppen, säger Peter Wescombe.
Alan Mathison Turing (1912–1954)
En av de skarpaste hjärnorna genom tiderna innehades av matematikern Alan Turing. Han gjorde en massa grundläggande arbete om algoritmer och om vad en dator egentligen är (läs om Turingmaskinen), men för de flesta är han nog mest känd för hur han medverkade till dekrypteringen av Nazitysklands krypteringsmaskin Enigma – för sina insatser under kriget fick han 1945 emottaga OBE, den brittiska imperieorden.
Turing var homosexuell (ett brott i England på 1950-talet) och satt han inne med onämnbara hemligheter om det brittiska dekrypteringsarbetet. Det var en mindre lyckad kombination i kalla krigets tidevarv. Han utsattes för trakasserier av den brittiska staten och dömdes 1952 till kemisk kastrering, vilket resulterade i att han tog sitt liv 1954.
Bland kryptologer och datorvetare i allmänhet har det usla sätt som han behandlades på alltid setts som en stor skam för England, men det var inte förrän 2009 han fick postum upprättelse av den brittiska premiärministern Gordon Brown, efter en omfattande kampanj på internet.
