– Det är svårt att slå fast något speciellt tillfälle. Jag hade datorer hemma från att jag var tre år. Till en början var det mest lek med att rita bilder och spela spel. Första gången jag förstod att man kunde göra något eget var under en engelskalektion i skolan där vi såg ett urklipp ur en datortidning med några rader Basic-kod, så man kunde se hur man kunde få datorn att göra något man själv ville.
Hur utvecklades det intresset?
– Jag gick hem och började skriva saker och testa mig fram. Jag har väl egentligen aldrig varit någon programmerare, men det var ändå ett bevis på att man kunde få fram saker själv och inte bara använda programmen som följde med.
I dag återspeglas det där mest i skriptning för mig, där man kan göra väldigt mycket, och slippa det manuella arbetet, bara genom att skripta.
När började du arbeta inom it?
– När jag var sjutton år fick jag ett erbjudande om att gå in som konsult på ett företag inom försvarsindustrin. Jag var sedan kvar på det uppdraget i ett och ett halvt år och det var där som jag kom fram till att jag ville arbeta med säkerhet.
Jag har inte gått några utbildningar, annat än genom företaget med en hel del certifieringar och egna studier. Så till största delen är jag självlärd.
Vad är det som lockat dig med it-branschen?
– Jag har väl någon slags fallenhet för hur man ska få ett system att fungera som man vill. Många delar i jobbet är väldigt roliga. Det kan vara felsökning, planering eller design. Det är ett så brett område att det aldrig blir enformigt, det finns alltid något annorlunda att växla till. Och att vara med och se hur allt förändras är roligt, man stannar aldrig i utvecklingen.
Vilket är det roligaste projektet som du varit med i?
– Många projekt är så klart spännande när man väl sitter där och håller på med dem. Ett antal år senare så har man kommit längre i utvecklingen, då är det inte riktigt samma grej längre. Men första gången jag var med och satte upp en pki-lösning var väldigt kul, att man fick se hur det fungerade ända från design fram till implementation och man står där med en färdig lösning.
Alla projekt som man ror i land är kul på olika sätt. Ett tidigt projekt var just inom försvarsindustrin, då kändes det väldigt häftigt att implementera ett NT 4.0-nät inuti stridsvagnar, men så här i efterhand ger det bara en olustig känsla i maggropen och jag hoppas att projektet lades ner efter det att jag slutade där.
