Semester i rymden

Ta en drink och slappa

Att bara hoppa upp i rymden i fem minuter kanske inte tilltalar alla. Ett rymdhotell måste till, där en turist kan sitta och titta ned på vår blå planet, ta en drink och slappa, eller där en forskare kan forska i lugn och ro.

Bärflygplanet Faith som ska föra Spaceship Two upp till avfyrningshöjd består av två hopbyggda, konventionella jetflygplan. Det ska också kunna bli ett billigt avfyrningsverktyg för lågbudgetsatelliter.

Men det får inte bli oöverstigligt dyrt. Den internationella rymdstationen ISS är just det, nästan oöverstigligt dyr. En biljett dit kostar cirka 20 miljoner dollar. Las Vegas-baserade uppstartföretaget Bigelow Aerospace tänker sig i stället att man kan bygga hotell och forskningsutrymmen som uppblåsbara moduler av ett starkt men flexibelt material. För att göra uppskjutningen billigare fraktas modulerna upp som hopskrynklade korvar och blåses upp till en slags jättemeloner när de väl kommit upp i omlopp. När flera moduler skjutits upp kommer de att kopplas ihop med ett nav och bilda ett hotellkomplex. Bigelow har redan skjutit upp två försökskorvar, Genesis I och II, som gått i bana under ett par år.

Det stora problemet är inte bostadsmodulerna, utan att ordna tillräckligt billig uppskjutning för att turister ska ha råd med rumspriserna.
Mellan 1971 och 1974 byggde Sovjetunionen Almaz (diamant på ryska), en serie militära fotosatelliter, eller snarare rymdstationer, avsedda att befolkas med fotograferande astronauter. Det blev några lyckade bemannade färder, en av dem känd som rymdstationen Salyut 5, men sedan har Almaz fått ligga till sig på marken.

Tre personer i kapseln

Nu har Isle of Man-företaget Excalibur Almaz köpt de två kvarvarande stationerna och fyra återanvändbara rymdkapslar och avser att använda dem för rymdturism, forskning och experiment, för passagerare som kan skaka fram 100 miljon­er pund. Varje rymdkapsel kan föra upp tre personer till Almaz och tillbaka igen.

Copenhagen Suborbitals första raket Tycho Brahe med ståplats och glastak har ersatts av kapseln Tycho Deep Space som ska bäras upp hängande under en raket och sedan få falla tillbaka i havet.

Styrkan i det här projektet är tillförlitligheten. Även om ryska raketer är mera rörmokeri än de amerikanska, är de tillförlitliga. Idén att det är bättre att köpa beprövad hårdvara än att börja med ett tomt ritbord och göra om hela utvecklingsarbetet själv, verkar logisk.

Excalibur Almaz vill fortsätta vidare ut i rymden. Man vill flyga dig till lagrange-punkterna, alltså de punkter där jordens och månens dragningskrafter tar ut varandra, och i omloppsbana runt månen redan år 2015. Rymdturismen kommer definitivt att kunna dra nytta av Almaz-stationernas enorma panoramafönster, som är hela två meter i diameter!

Toalett utan gravitation

Space People är en liten grupp svenska rymdivrare som bland annat funderar på de praktiska problemen med en kolonisation av rymden.
Hygien är ett sådant. Under en lång överfärd i nollgravitation måste man kunna gå på toaletten på ett sätt som är både bekvämt och inte åstadkommer sopor som inte kan återanvändas till 100 procent.

Bärraketen Launch Escape System ska lyfta Tycho Deep Space-kapseln upp i rymden. Här en provskjutning från en flytande plattform utanför Bornholm våren 2012. 

En vanlig dusch i rymden vore oerhört slösaktigt med resurserna, så nollgravitationsduschen måste återanvända allt vatten och filtrera ut smutsen så att allt kan återbrukas, varefter duschen måste kunna tvätta sig själv inuti. De nuvarande lösningarna är allt annat än bekväma och trevliga. Undertecknad har inom ramen för Space People satt igång en tävling för hur en nollgravitationstoalett och dito dusch skulle fungera, som uppfyller dessa krav (se ”Läs mer”-rutan i slutet av artikeln).

Ett annat problem för alla rymdfarkoster är att mikrometeoriter och lösa satellitdelar kan träffa skeppet med tiotusentals kilometer i timmen. Bigelow Aerospace har provskjutit sitt rymdkorvskinn med höghastighetsvapen och anser sig kunna klara dylika träffar.