Semester i rymden

Störd dygnsrytm

Men den psykologiska frågeställningen, huruvida astronauterna skulle klara av att nöta på varandra under en överfärd till Mars, tycks vara löst och svaret är både ja och nej. Det bevisade ryssarna under experimentet Mars-500, en 520-dagars simulerad färd med en sexmannabesättning åren 2010–2011. De sex klev ur ”rymdskeppet” i vad som syntes vara bästa fysiska och psykiska form, men senare framkom det att de led av både depression och sömnlöshet, mest på grund av förlust av dygnsrytm. Då hade de dessutom sluppit undan tyngdlösheten och den kosmiska strålningen. Problem återstår alltså.

Burt Rutan, mannen bakom företaget Scaled Composites som utvecklade Virgin Galactics Spaceship One, hade tänkvärda åsikter under en Ted-föreläsning. Han spekulerade i framtida utveckling i rymden och ifrågasatte vetenskapens obestånd och våra icke-framgångar, som främst har sin grund i oförmågan att vilja ta sig an de verkligt krävande målsättningarna. Han sa bland annat: ”Jag skulle vilja börja med att säga ’Houston, vi har ett problem!’ Vi har inte gjort några framsteg inom rymdflygning på två generationer. Jag anser att det är helt otillräckligt att den nya generationens ungar tycker att det räcker med att se fram emot en bättre sorts mobiltelefon med inbyggd videospelare. I stället måste de kunna se fram emot utforskning, kolonisering och genombrott.”

Bigelow Aerospace vill lägga uppblåsbara hotellmoduler i omloppsbana. 

Krossad, sedan ihjälbränd

Steget efter Månen blir givetvis Mars. Venus är inte lika trevlig – man skulle krossas till döds av atmosfärstrycket om man steg ut på ytan, och sedan brinna upp. Då är nästan-vakuumet på Mars att föredra. Yttemperaturen där är inte så förfärlig, den kan uppgå till 20 grader en sommardag, men sjunker till minus 100 på natten. Ylletröja anbefalles.

Att åka till Mars är numera inte en oöverstiglig svårighet. Det svåra blir i stället att ta sig tillbaka hem. Landa på Mars är enkelt, det har Nasa gjort helautomatiskt många gånger, men en bärraket som kan lyfta en besättning från Mars och ta den tillbaka till Jorden är inte realistisk med nuvarande tekniknivå.

Men det finns en lösning även på detta. Den nederländska stiftelsen Mars One erbjuder en sponsrad enkelresa till Mars år 2023, mot att man medverkar i en Big Brother-liknande tillvaro, det vill säga direkt-tv-sändning till jorden.
Du kanske tycker det låter hemskt? Enkel resa. Inte komma tillbaka. Men tusentals har redan ansökt.

Mars blir svårt

Med dagens tekniknivå kommer de första, modiga kolonisatörerna att få finna sig i att i slutänden inte överleva, trots regelbundna försörjningsskepp. Antag att man kan gräva upp vatten ur marsytan och elektrolysera det till syre. Antag vidare att man kan odla i en medhavd trädgård. Det kommer inte att räcka, tyvärr.

Så här tänker sig Mars One sin första marskoloni – en rad sammankopplade kapslar med bland annat bo­städer, trädgård, generator, vattenkokare, elektrolysanlägging och sjukstuga. 

Man kommer inte att kunna ta hand om allvarliga sjukdomsfall, olyckor, oönskade mikroorganismer och trasig elektronik, och får man inte försörjning från jorden räcker maten inte till eftersom verkningsgraden i ekosystemet inte blir hundraprocentig. Kolonisatörerna kommer därför sannolikt att svälta ihjäl. Eller också dör de av strålskador, om de inte kunnat förskansa sig under mark. Men tänk på allt intressant de kan facebooka under tiden!