Två år efter Gnu, 1985, skrev Stallman Gnu Manifesto där han deklarerade öppet krig mot Unix. I samma veva startade organisationen Free Software Foundation, den politiska och ekonomiska plattform som han behövde för att kunna anställa utvecklare för att skriva fri mjukvara.
Genombrottet för fri mjukvara kom 1989 då Stallman skulle skriva sin absolut största skapelse som inte var ett program: licensformen gpl, generic public license. I stället för benämningen copyright använde Stallman copyleft och skrev en licens som gav användaren av en mjukvara den oinskränkliga rättigheten att modifiera, förbättra och vidaredistribuera koden till andra, under förutsättning att han ger dem samma rättigheter. Licensen blev en slags evighetsmaskin, en tanke att kod aldrig skulle kunna stängas, den skulle alltid vara fri.
Greve talesman i Europa
Rörelsen för fri mjukvara sattes i rullning och tog sig hela vägen över Atlanten. I Tyskland satt Georg Greve, självlärd utvecklare och utbildad biofysiker, som skrivit program sedan han var 12 år gammal.
Han hade via Gnu-projektet fått kontakt med Richard Stallman och blev projektets karismatiske talesman i Europa.
Georg Greve började skriva på månadsbrevet Brave Gnu World som publicerade på nätet och översattes till tio språk. Under 2001 tog Georg klivet att starta FSFE, den europeiska grenen av FSF.
I Europa fick Georg tidigt draghjälp av svenskarna Jonas Öberg och Henrik Sandklef som fortfarande är starkt engagerade i organisationen.
1983: Gnu-projektet startas.
1985: FSF grundas.
1989: Första gpl-licensen skrivs.
1991: Linus Torvalds startar Linux-projektet.
1991: Gplv2 skrivs.
1997: Eric S Raymond skriver “The Cathedral and the Bazaar”, en avhandling om fördelarna med att utveckla öppen källkod.
1998: Netscape offentliggör koden till sin webb- läsare.
2001: FSF Europe grundas.
2007: Gplv3 skrivs.
