Rond 3: Filserver

Andersson: För riktigt tunga lösningar där du behöver lagringsyta i petabyte-klassen duger varken Linux eller Windows, men Linux är det minst dåliga alternativet.

Skulle jag tillåtas gå utanför ramarna för den här jämförelsen hade jag plockat in produkten Nexenta Openstorage, som är baserad på Solaris.

Är användningsområdet däremot filserver för vanliga användare som behöver några gigabyte centralt lagringsutrymme tycker jag att Windows Server bör vinna den här ronden, tack vare sina utomordentliga administrativa verktyg och integration med katalogtjänsten. Microsoft har riktigt fina verktyg för användaradministration, det är omöjligt att bortse från.

Niklas betyg:
Linux: 5 av 10
Windows: 7 av 10


Varken Windows eller Linux har lagringslösningar för riktigt stora filareor. Ett tredje alternativ som är öppet är Nexenta Openstorage, baserat på Solaris.

Elmsjö: Jag håller med Niklas om att molnlagring troligen kommer att öka i framtiden, exempel på det från Microsoft är Office 365 med Sharepoint och förstås också Skydrive.

Men ännu så länge är det viktigt med en väl fungerande traditionell filserver. Det nya protokollet smb 3.0 är så effektivt att man numera kan köra en virtuell server på en värdserver och dess lagring ligger placerat på en vanlig filserver. Med File Server Resource Manager kan vi skapa policyer för vad som får lagras och enkelt skapa rapporter på hur lagringen utnyttjas. Dedupliceringen i ntfs, den förbättrade klustermöjligheten av filservrar, Dynamic Access Control (DAC) och det helt nya filsystemet refs är exempel på hur Windows Server 2012 har vidareutvecklat rollen som filserver. DAC kommer att möjliggöra helt nya sätt att styra behörigheter till filer, oavsett var de ligger placerade.

I Linuxvärlden verkar det som att en filserver fortfarande betraktas som något som bara ska innehålla och erbjuda en fil – det känns om att Linux ligger cirka 20 år efter i utvecklingen.

Henriks betyg:
Linux: 7 av 10
Windows: 7 av 10

Rond 4: Webbserver

Andersson: Jag har jobbat med både Apache och IIS. Apache tar längre tid att lära sig, men som Linuxadministratör är det oerhört smidigt att enkelt kunna skripta sina lösningar och administrera en webbserver via en konsol.
Trenden är allt mer att vi behöver automatisera våra lösningar och automatiskt kunna skala ut när lasten ökas. I en öppen lösning kan du enkelt skala ut med fler servrar utan att behöva vara orolig för att licenskostnaderna ska skjuta i höjden – om du använder Centos som front, vill säga.
Enda anledningen att välja IIS skulle vara om du behöver driva någon lösning som använder Asp eller Dotnet. Här har Windows ett snyggt gränssnitt, men det är inte mycket mer. Jag föredrar prompten.

Niklas betyg:
Linux: 8 av 10
Windows: 5 av 10

Elmsjö: Jag börjar direkt med att säga att Apache är en erkänt bra, stabil och av väldigt många använd webbserver. Men även IIS har stöd för många av de skriptspråk som Niklas Andersson räknar upp, och både Tomcat och Jboss finns även för Windows.

IIS är till skillnad från Apache mycket enkelt att hantera med grafiska verktyg, och den är dessutom mycket lätt för olika applikationer att integrera sina funktioner i. Vill man så är det heller inga problem att hantera IIS via kommandon i Powershell.

Henriks betyg:
Linux: 7 av 10
Windows: 7 av 10