Fakta
Namn: Christian Pallinder.
Ålder: 40 i år.
Bor: Förort till Stockholm.
Gör: Systemarkitekt för hosting på IP-Only.
Andra intressen: Energisystem, flygteknik, fotografering, samhällsutveckling, filosofi, film och musik.
Bäst just nu: 80-talets musik som jag just återupptäckt.
Sämst just nu: Den mörka årstiden.
Ser fram emot: Sommaren, ljuset och värmen.
Hur började ditt intresse för teknik?

– Jag är en tekniknörd från början. Både min pappa och min morfar var ingenjörer. Jag kommer ihåg att min morfar och mormor hade ett lantställe dit morfar tog med en hel del från sitt arbete. Det var gamla radioapparater, Facits mekaniska räkneapparater, intercomsystem och allt möjligt. Jag var där ute på somrarna och blev känd som den som plockade isär allting men som aldrig plockade ihop efteråt.

Just i början av åttiotalet var det väldigt populärt med meckande och pillade och det fanns populärvetenskapligt magasin med guider till hur man gjorde allt möjligt. Det var så det började för mig, med ett testa saker och se hur de såg ut inuti. I dag jobbar jag ju i it-branschen, men jag har alltid varit allmäntekniskt intresserad. Till exempel har jag på sistone snöat in rätt mycket på miljöteknik och nya energisystem.

När kom du in på datorer?

– Min pappa jobbade på IBM. Jag var nog en av de första som fick hem en IBM PCG. Pappa var tvungen att kvittera ut den när han skulle låna hem den, och ha väktareskort till bilen. Den var säkert värd över hundratusen kronor på den tiden. IBM-anställda fick låna datorn över helgen, och på den började jag med lite Basic-programmering och byggde lite olika saker. Jag minns att jag försökt få pappa att ta med den hem så ofta som möjligt.

Många av mina kompisar hade Atari, Amiga, C-64, Spectra Logic och liknande, men jag har aldrig haft något annat än pc. Jag har faktiskt aldrig ens haft ett tv-spel. Pc:n blev min väg in i den här världen helt enkelt. När det sedan utvecklades och 286:orna kom och det började finnas en del begagnade prylar ute, så hade man råd att själv köpa delar och bygga ihop. Jag har byggt alla min datorer själv, till största delen av rent intresse.

Vad hände sedan?

– Jag har alltid varit väldigt intresserad av flyg också, och jag hade väl en lite romantisk dröm om att bli stridspilot, så jag sökte mig till flygvapnet och gjorde min värnplikt som flygvapenmekaniker. Det var teknik, mekanik och flyg. Det var hård konkurrens om platserna, så jag var tvungen att söka i förväg till officersutbildningen för att få en plats.

Senare gick jag genom uttagningarna för stridspilot, men det är väldigt få som kommer in. Så jag bestämde mig för att utbilda mig till flygplanstekniker i stället. Men det var i mitten av nittiotalet när försvaret började läggas ner, och tanken var ju att man skulle jobba på den flottilj där man gjorde utbildningen, så när den lades ner ströps också min utbildning.

Då bestämde jag mig för att plugga vidare i stället. Jag läste väl lite fel egentligen, då jag började på en datalogisk matematisk utbildning på Stockholms universitet. Det visade sig vara 95 procent matte och fem procent data, så efter ett halvår gav jag upp. I stället började jag läsa systemvetenskap på Elektrum i Kista. Där fick jag frågan vad jag, som inte var någon datanörd utan allmäntekniskt intresserad, gjorde där egentligen. Jag var ju egenligen inte så intresserad av att konstruera saker, utan ville snarare förstå dem.

När började du jobba i it-branschen?

– Det var precis när it-boomen tog fart. Jag och några till i klassen blev direktrekryterade till IBM. Det var i princip folk som kom och knackade på dörren och sa vad de behövde för kompetenser. Det var helt galet på den tiden. Jag tog inte de två sista kurserna utan började jobba direkt i stället.

Jag var på IBM i ett och ett halvt år, inklusive en föräldra­ledighet då jag 23 år gammal fick mitt första barn. Därefter började jag på ett företag som heter Softronic, där jag för första gången formellt hamnade på driftsidan.

Jag och en kompis körde eget ett tag också, och det var inte roligt. Jag gillade inte att man måste sälja sig själv hela tiden, så efter ett halvår tog jag en anställning hos Wineasy, där jag började arbeta med lagring och backup – det som senare kom att bli min signaturkompetens. Jag var med och såg till att vi investerade och byggde upp en bra remote backup-lösning, och den arkitekturen finns kvar än i dag.

Därefter har jag växlat mellan att vara konsult och köra drift på flera olika företag. På så sätt har jag hela tiden skaffat mig nya erfarenheter – jag känner inte så många kollegor i branschen som hoppat fram och tillbaka så mycket som jag har gjort. Jag tror själv att det har varit bra att göra på det sättet.

Sida 1 / 2

Innehållsförteckning