Virtualisering finns snart i varje serverhall, men trots det sköts otroligt mycket av arbetet runt serverinstallationer fortfarande helt manuellt. Utan att egentligen reflektera över det har kunderna nöjt sig med att bara automatisera en liten del av driftarbetet, om ens det.
Men nu är en ändring på väg. Mjukvarudefinierat datacenter, på engelska software-defined data center, är ett av branschens nyaste modeord trots att vi har använt helt virtualiserade servrar i mer än tio år.
Nu för tiden kan faktiskt ett helt datacenter egentligen vara en samling program. Då blir det enkelt att lägga till en ny virtuell server, switchport eller disk – det är bara att skapa eller ansluta dem i mjukvara och köra.
Särskilt VMware har marknadsfört det här begreppet hårt det senaste året, men även andra företag och organisationer har varit inne på samma spår. Man behöver inte vara särskilt cynisk för att notera att mängder av produkter säljs som ”mjukvarudefinierade” – floskelvarning utfärdas alltså.
Ett otydligt begrepp
Någon entydig definition av ett mjukvarudefinierat datacenter finns inte heller, men vi kan i alla fall slå fast att i ett sådant är alla it-resurser virtualiserade: servrarna, lagringen och kommunikationen.
Funktionerna finns i första hand i mjukvaran, och hårdvaran behöver därför inte vara specialiserad på något vis. Api-gränssnitt gör det möjligt att fjärrstyra plattformarna på ett pålitligt sätt med externa verktyg, och är även nyttiga vid övervakning och feldetektering.
I grund och botten är allt naturligtvis fortfarande uppbyggt med fysiska servrar, sladdar och diskar. Men virtualiseringen gör det smidigt att dela upp resurserna i mjukvaran och börja utnyttja hårdvaran bit för bit. Eller, för den delen, avveckla en server eller ett nätverkssegment snabbare än någonsin. Vi slipper skruva och dra sladdar. Det här är vardagsmat för alla som använder servervirtualisering, men med mjukvarudefinierade datacenter drivs konceptet ett par steg till.
