Digitala människor klagar inte

Marilyn Monroe och Audrey Hepburn är väl döda? Eller? Hur kan de då vara med i de senaste reklamfilmerna för Gap, Galaxy Chocolate och Dior J’adore, gjorda av filmeffektbolaget Framestore?

Redan när jag såg filmen ”Final Fantasy” på bio år 2001 förutsåg jag att Hollywood förr eller senare skulle börja med heldigitala skådespelare. Så skulle kändisarna kunna utföra omöjliga stunttrick och jobba 24 timmar om dygnet utan att kräva extra betalt. Och så skulle man kunna återuppväcka döda skådisar utan för mycket besvär.

Framestore kallar sin Audrey för Audrey Hepburn™ för att skilja henne från den riktiga. Man får ju bara hoppas att bolaget har de efterlevandes tillstånd för det här, annars har vi en ny kader intressanta rättsfall att vänta, rörande inkomster från det digitala livet efter detta.

Ming-Na från ”Final Fantasy” var en av de allra första artificiella skådespelerskorna. Då var animeringen inte uppe på samma höjder som idag, men det var ändå lätt att se åt vilket håll det barkade. Sedan kom Gollum i ”Sagan om ringen”-filmerna, med ganska övertygande ansiktsrörelser, även om han inte var mänsklig.

”Avatar”, ett annat Framestore-jobb, sägs ha fått vänta på idéstadiet ända sedan början av 1990-talet för att animeringstekniken skulle hinna ikapp regissörens visioner.
Nu är vi väldigt långt borta från de plastiga människofigurerna i till exempel ”Toy Story”, de som utgör det som kallas för ”kusliga dalen” (uncanny valley), fenomenet när vi finner konstgjorda personer obehagliga.

Hår och päls har kunnat animeras allt bättre i och med att professor Raymond Goldstein vid University of Cambridge utvecklade matematiken bakom rapunsel-talet, som beskriver hur till exempel en hästsvans eller en kabelbunt böjs och faller naturligt. Se bara på Disneys ”Tangled” (”Trassel”).

Och snart kan inte heller artificiella världar skiljas från riktiga, i och med planetdesignprogram som till exempel Terragen.
Hollywood är snart framme vid de heldigitala skådespelarna. Ännu så länge måste man mappa de digitala ansiktena på mänskliga skådespelare för att få mänskliga ansiktsrörelser, och använda mänskliga skådespelare för att få arm- och benrörelser naturliga, men ge dem ett par år så är det lilla omaket eliminerat.

Han Solo kan göras forever young och spela med i hur många ”Star Wars”-filmer som helst. Vägen ligger öppen för oändliga rader tv-serier med samma skådespelare, utan att dessa kan tröttna eller bli scientologer och börja förolämpa kolleger och inspelnings­ledare i diverse intervjuprogram.

Nästa steg blir att filmbolagen hittar på icke-existerande skådespelare som kan bli lika populära som existerande, som kan få egna fanklubbar och så vidare. De kommer aldrig gå med i någon fackförening som ställer till besvärligheter vid inspelningarna, eller ha efterlevande som kan resa ekonomiska krav. I cyberspace kan ingen höra dig skrika.

Titta tillbaka till min artikel om virtuell verklighet i TechWorld 2/2013. Din avatar behöver inte längre vara plastig, pixlig, ryckig eller ful. Snart kan du enkelt göra en övertygande avbild av dig själv, som kan användas på det virtuella kontoret, där vi alla kommer att arbeta inom en snar framtid.