De svenska datorhallsbyggarna Coromatic fick 2011 ett lite underligt anbud om att bygga en datorhall i en bergsby i Himalaya. Det var den störste nepalesiske mobiloperatören Ncell som ville bygga ut sitt nät och göra det robustare. Mobilnätet i Himalaya har inte varit det bästa. Röstsamtal har inte varit vanliga utan man har mest skickat SMS eftersom samtalen bryts för ofta. Det är ont om ström också. Elkraft finns bara under vissa av dygnets timmar och fördelas över landet enligt ett roterande schema. Men ett fibernät finns och det är vad Ncell ska använda sig av för att komma från sina nya växelcentraler till mobilmasterna.
Den färdiga anläggningen i Pokhara. Av detta har Coromatic byggt merparten. Stängsel med mera är dock Ncells eget bygge. Ncell hade hela tiden en önskan att anläggningen inte fick se ut som en tillfällig samling containrar, utan som stabila, permanenta byggnader. Kontorshuset är dock inte Coromatics verk. Anläggningen är bemannad varje dag även om läget där den befinner sig är oerhört spartanskt.
80 procent av den nepalesiska befolkningen bor på landet och de har aldrig någonsin haft tillgång till telefon. De kommer att dra störst nytta av de ökande kommunikationsmöjligheterna och möjligheten att nå Internet. Ett mobilsamtal kan ersätta en hel dags fotvandring i bergstrakterna.
Egentligen är det Teliasonera som ligger bakom, eftersom de redan 2008 köpte aktiemajoriteten i Ncell. Man har redan ökat täckningen från 40% till 90% av befolkningen och började prova med 3G år 2010. Ncell är ingalunda ensamma operatörer i Nepal, även om de har 30 % av landet 3G-abonnenter. Totalt finns det ungefär 8,7 miljoner abonnenter i landet, varav Ncell har 3,7 miljoner. De konkurrerar med den nationella leverantören Nepal Telecom och med United Telecom Limited (UTL), som är ett konsortium av tre indiska företag som samarbetar med en lokal leverantör.
Ncell annonserar i Kathmandu. Lite spartanskare än vi är vana vid.
Svenska Coromatic i Bromma fick uppdraget att bygga upp två växelcentraler i två bergsbyar i Nepal, och framför allt, transportera dit dem. Coromatic bygger normalt en datorhall i veckan i Norden. Det här skulle visa sig ta betydligt längre tid.
Vi talar med Thomas Wunger, som är Coromatics COO och datacenteransvarige för projektet i Nepal.
– Vi har Norden som kärnmarknad men får en del anbud från när och fjärran och vi får försöka räkna på dem och se om vi kan vara konkurrenskraftiga. Nepal räknas definitivt som fjärran. Allting började i maj 2011 när vi fick en fråga från Ncell via Teliasonera om vi kunde hjälpa till. De hade förvärvat majoriteten i bolaget Ncell och ville nu öka täckningen i landet. En säljare kom till mig och frågade om vi ville göra ett projekt i Neapel, och jag tänkte att det lät trevligt, men när kunden kom på besök förstod vi att det inte alls var Neapel, utan Nepal!
– Västerlänningar har en väldigt dimmig bild av hur det står till med telekommunikationerna i Nepal. Du får gärna berätta.
– Vad Ncell ville göra var att satsa på kvalitet så att abonnenterna faktiskt skulle kunna utföra röstsamtal och inte, som tidigare, bara skicka SMS. Men Telia valde säkerligen inte att förvärva en operatör i Nepal utan att det fanns en marknad. Uppenbarligen tillkommer cirka 10.000 kunder per vecka och dessutom rör det sig nästan enbart om kontantkort så risken att förlora pengar är minimal. Ncells fastighetsansvarige presenterade företagets roadmap för oss och den var väldigt offensiv. De ska investera i helt nya centrala datorhallar för primärdrift och dessutom byta alla sina mindre, sekundära datorcentraler (Switch Centers). Först i utbyggnaden kom två av totalt fem sekundära datacentraler. Därefter kom två nya, stora primära datorcentraler i Kathmandu.
De sekundära centralerna skulle inte stå i huvudstaden Kathmandu utan i två mindre bergsbyar, Pokhara och Hetauda. De skulle bli exakt likadana och förbindas med resten av nätet med fiber.
Vi kom fram till att det skulle bli svårt. Vi flög dit och försökte skapa oss en bild av landet. Vi hade ju förstått att det var ett väldigt annorlunda land, med brist på infrastruktur. Det visade sig att det i princip inte fanns någon teknik. Inte ens i Kathmandu, fast det är en väldigt stor stad med dryga en miljon invånare. Det är ett av världens fattigaste länder.. Vår personal var ganska omtumlad då den kom tillbaka. Vi trodde inte vi skulle klara av det och tackade nej till affären.
Pokhara är en inte allt för stor stad med 186.000 invånare, belägen under Himalayas höjder. Här blickar vi åt norr, med Annapurnas drygt 8000 meter höga topp till vänster.
- Men kunden stod på sig och vi kom på att vi kanske kunde bygga på ett alternativt sätt, nämligen prefabricerat. Vi skulle bygga i Sverige, och leverera nyckelfärdigt i Nepal. Det var nepaleserna inte alls intresserade av. De ville inte ha containrar, utan ett hus byggt på plats. Vi lyckades till sist övertyga dem, kanske främst på grund av den tuffa tidplanen. Vi gav dem alternativet att vi skulle skicka dit åtta moduler och sätta tak på dem så det skulle se ut som ett hus. Vi lovade i vår tidplan att börja bygga i januari och leverera båda anläggningarna i oktober samma år. Det fick dem på fall. Vi levererade emellertid på exakt utsatt dag.
