För lite ström
– Det finns alldeles för lite elkraft i landet, så den måste portioneras ut till landets olika delar enligt ett roterande schema. Alla upplever mellan 6-8 timmars strömavbrott per dygn. Det var en av de saker vi var oroliga för och var tvungna att dimensionera för. Hallarna blir helt beroende av reservkraft, som kommer att gå igång varenda dag. Vi kommer inte att behöva göra några provkörningar av generatorerna. Elnätet hänger mer eller mindre på stolpar i luften och är väldigt instabilt, eller, annorlunda...
Man kan också säga att med 6-8 timmars elavbrott per dygn är det i stort sett bara mobiltelefonerna som överlever dygnet runt, hemma hos folk.
Dessutom hänger ständigt hotet om jordbävningar över. De ansvariga säger att det är inte frågan om om, utan när den stora jordbävningen kommer. Då vill man ha en infrastruktur som i största möjliga mån blir kvar efteråt.
Fiber finns!
Om det var en utmaning att bygga datorcentraler så antar man att det är en ännu större utmaning att bygga fibernät i landet.
Nepal är tämligen litet, men allt för bergigt för att det ska fungera med mikrovågslänkar. Därför har man dragit fiber upp och ned längs Himalayas branter och har nästan fibertäckning över hela landet. Men det är inte lätt. Att åka vad som är två mil fågelvägen kan ta en hel dag med bil på vägar med hårnålskurvor som slingrar sig upp och ned. Och deras vägar är vad vi skulle kalla lite bredare stigar.
Basstationerna placeras väldigt högt upp och det ska fiber ända upp. Man drar sällan redundanta nät utan förlitar sig på att stationerna intill kan täcka in för varandra. Acceptansen för slocknade basstationer är något annorlunda där än här. Skulle en basstation gå sönder i Stockholm blir det ramaskri. Det blir det inte i Nepal.
Mobilnäten i Nepal
Centralt i Kathmandu kommer det att finnas två redundanta centrala datorcentraler för primärdrift och flera Network Operation Centres (kontrollrum). På strategiska platser ute i landet har man sedan sekundära datorcentraler som kommunicerar med Kathmandu via fiber och dessutom med varandra för redundans. Från de sekundära centralerna går det fiber upp till basstationerna på bergstopparna runt omkring.
Tittar man på dagens täckningskarta så ser man var befolkningen finns, nämligen på de flacka slätterna ned mot den indiska gangesslätten och i dalgångarna runt Kathmandu. I norra delen av landet verkar det vara tunnsått med både befolkning och GSM-täckning. Och det ska inte vara lätt att täcka alla dalgångar kring Mount Everest med radio. Den rödgrå färgen betecknar GSM-nätet som det såg ut år 2012 och de röda fläckarna det som Teliasonera tänkt sig bygga ut snarast. De andra små blå och gula fläckarna som betecknar mera avancerade nät är närmast av akademiskt intresse i nuläget.
Teliasonera har dock satt upp en soldriven 3G-basstation på vid baslägret på 5200 meters höjd på Everest. Det är åtminstone billigare att ringa så än med satellittelefon. Det går alltså numera att skicka Youtube-filmer direkt från Världens tak. Men basstationen vid baslägret är inte bara till för bergsklättrare utan dessutom kommer helt vanliga nepaleser som bor i Khumbu-dalen att kunna ringa i telefon för första gången. Detta avlägsna område har inte särskilt många moderniteter och i ett land som bara hade 40 % mobiltäckning är det ett stort steg framåt.
