Att bygga i bergen
Thomas Wunger berättar hur allting kom på plats:
– Vi kom fram till att vi inte skulle göra som vi brukar, nämligen att skicka dit folk som bor på platsen ett halvår och bygger upp hallarna. Istället fick det bli prefabricerade datorcentraler. Det tog ett tag att övertyga kunden om lämpligheten i detta, men numera tror vi att de håller med oss.
Varje central består av åtta hopkopplade moduler, i storlek med 40-fotscontainrar, plus två för reservkraft-elverk. Men tro inte att det är standard 40-fotscontainrar, utan modulerna är specialbyggda för att kunna kopplas ihop till en stor central.
- Båda centralerna byggdes på vår fabrik i Mariefred.
- Det är ganska grova pelare, för att kunna klara jordbävningar.
- Batteriställningarna blev extremt överdimensionerade.
- På grund av risken för jordbävningar gick det inte att ha vattenburen kyla. Man törs inte ha styva rör. Istället är kylningen en kombination av frikyla och kompressordrift. Skulle man förlora en kylare, byter man hela. Inställelsetid, tja... Kylmaskinerna är av det tyska märket Stultz, bara för att det företaget hade bäst närvaro i Nepal.
Allting driftsattes och provades i Sverige, demonterades, packades och skickades med båt via Calcutta och gick sedan med bil upp till Nepal. Allt, utom reservkraften, som skeppades direkt från Irland och UPS-en som kom från Eltek i Singapore.
Fraktkostnaden uppgick till 30-40% av den totala kostnaden och det är ändå mera kostnadseffektivt än att bygga allting på plats. Vi skeppade containrarna via Gibraltar, Suezkanalen, Singapore och till Calcutta och det tog två månader.
- Under tiden gjöts grunderna, starka nog för att klara jordbävningar. Betongplattorna skulle vara så styva att de höll ihop oavsett hur mycket marken skakade. Se mängden armeringsjärn.
- Det enda kritiska momentet var de 35 milen från Calcutta till den närmsta byggplatsen, på styv bakaxel och två hjul, på i princip obefintliga vägar. Från Mariefred till Göteborg var det enkelt, men ganska tidigt i projekteringen förstod vi att höjder på broar och annat i Indien var av betydelse. Vi hade haft folk ute som åkte motorcykel hela vägen och mätte alla broar och viadukter, och sanningen är att de inte stötte på några egentliga problem. Notera det ”intressanta” elnätet som hänger i stolpar. Vi fick dessutom planera så vi inte transporterade mitt i monsunregnen vilket skulle ha gjort lervägarna ännu lerigare.
- Till slut fick vi fram en kranbil med en utbildad förare som kunde ställa modulerna på plats med tillräcklig noggrannhet, varefter modulerna kunde skruvas ihop och kraftkablaget kunde kontakteras.
- Här sitter vår projektledare Lasse Surtell i den nepalesiska motsvarigheten till en byggbod. Han fick ägna några månader på byggarbetsplatserna.
- Reservkraften är mycket viktig. Det blev två generatorer (G) och emellan dem en större dieseltank. Det går åt ansenliga mängder diesel och tanken fylls en gång i veckan. Kontorshuset (K) byggde inte Coromatic. På taket av detta sitter en satellitantenn (S) som används för Ncells satellitförbindelser.
