Ljussvärdet har röstats fram som det mest populära vapnet i Science Fiction genom alla tider.
Bild: starwars.wikia.com (Creative commons license)
Problemet med ljus är att det inte går att begränsa längden på en stråle. Skulle man kunna uppnå den nödvändiga uteffekten skulle ljusstrålen dessutom skära igenom väggar och tak, utöver den avsedda motståndaren.
Strålvapen är ingen nyhet direkt. Även gamle Jules Verne beskrev strålvapen på artonhundratalet i sin berättelse om Den mystiska ön. Sedan har energisvärd förekommit i en mängd SF-böcker från 1930 och framåt, där Världarnas krig bara är en i mängden.
Diverse uppfinnare har försökt bygga sitt eget ljussvärd med laserdioder med uteffekt på några watt. Amerikankerna kallar allting på tre watt för ”massive” eller ”giant” och det ser imponerande ut, men fungerar inget vidare. Med tre watt kan man nätt och jämt smälta cellplast, smälla ballonger och tända tändstickor, eller med mycket lång illumineringstid, uppåt en minut, förinta ett popcorn.
Det närmaste ett fungerande ljusvapen människan kommit är amerikanska flygvapnets AL-1A ABL, Airborne Laser som faktiskt kunnat skjuta ned en raket med en syre-jod-laser. Projektet lades dock i malpåse 2011.
Nödvändig uteffekt
ABL strålade med flera hundra kilowatt, men det är inte tillräckligt för att bränna sönder något metallföremål, bara mjuka upp en fienderaket under 5-15 sekunder så att den bryter sönder sig själv. Mera effekt behövs om man ska kunna hugga igenom en stålbalk på en hundradels sekund, så som jediriddare så ofta gör.
Darth Vader hugger av ett stålrör i misshugg.
Bild: starwars.wikia.com (Creative commons license)
För att bekvämt kunna hugga av en stålbalk utan större ansträngning behöver men en momentan uteffekt på cirka 100 megawatt.
Förslag till konstruktion
På The Star Wars Wiki kan man se ett förslag på ljussvärdets konstruktion, på http://starwars.wikia.com/wiki/Lightsaber.
Det som talar emot deras konstruktionsförslag är att elektroniken kring effektreglaget sitter på ett vanligt kretskort och har helt vanliga färgmärkta kvartswatts motstånd och en stående tantalkondensator. Skulle inte tro det, så långt in i framtiden.
Bättre förslag
En ljusstråle kan inte begränsas i längd med mindre än att den får studsa tillbaka mot en spegel. I svärdets handtag och längst fram sitter en liten spegel som strålen studsar mellan. Spegeln kan dras in i hantaget med hjälp av en tråd. När man sätter på svärdet, släpps den främre spegeln ut och den dras in när man stänger av. Spegeln rider hela tiden på strålningstrycket.
En gigawatt ljuseffekt ger ca 6 newtons tryck på spegeln, så effekten i den stående vågen torde ligga i storleksordningen 100 MW till 1 GW. Med 100 MW och 99.99% reflektion så måste man tillföra ca 10 kW vilket inte är orimligt. Det brummande ljudet kommer från effektregulatorn som försöker hålla energin i den stående vågen precis vid eller under jonisationsenergin i luften och ljuset man ser kommer från den joniserade luften.
Tråden skyddas av att den stående vågen förgasar allt i sin väg. Och skulle något fallera så den går av finns ett antal extra speglar med tillhörande trådar i handtaget.
Det där med extraspeglar är en del av vapenvården som alla jediriddare ägnar sig åt på kvällarna vid snacket kring brasan. Du vet, när en jediriddare ska gå på toaletten, säger han ”Jag tror jag ska gå och polera en spegel”.
