Polisen jagar en bil på motorvägen, men bilden från polisbilens kamera hoppar och skakar så bilen knappt syns.
Ett flygplan har störtat på fjället och räddningshelikoptrarna är framme och filmar, men snöstormen gör att inget syns. Överlevande blir till grå fläckar mitt i det grå.
Talibaner flyr ur en bunker, men bilderna från uav:n är så skakiga att det bara blir till suddiga, hoppiga fläckar.
Känns de här scenerna bekanta? Organisationer som ägnar sig åt övervakning, säkerhet eller nyhetsförmedling blir allt mera beroende av realtidsvideo, tagen just när det händer. Samtidigt blir konsumenterna ständigt allt kräsnare vad gäller bildkvalitet och upplösning. Sportreportage som är skakiga och hoppiga gör ingen glad.
Försvaret har andra krav. En uav (unmanned aerial vehicle, populärt kallat drönare), som flyger framåt i 200–300 kilometer i timmen och studsar i häftiga vindar, producerar inte tillförlitliga bilder av fienden bakom nästa kulle. Små, hoppiga fläckar i snårig vegetation kan vara vem som helst. Vän eller fiende?
Kameror på uav:er brukar vara kardanupphängda i pan-tilt-zoom-montage, men det finns gränser för vad servomotorerna kan hänga med i. Rotorbladens slag är för snabba.
Bolag som letar olja till havs brottas ständigt med grumliga bilder när de ska kontrollera pipelines eller strukturer under vattnet. Besättningen vid ubåtsräddning dras med samma problem – alger och slam gör vatten ogenomskinligt och allting utanför strålkastarkäglan blir svart eller bara brus.
Övervakningsfilm i motljus är ingen höjdare. Solen styr över kameran, som drar ned bländaren och skuggorna blir helt svarta. Det man egentligen vill se, skummisarna som smyger i skuggorna, syns inte. Vidhance gör lokal kontrastförbättring i realtid. Men en kvalitetskamera är en förutsättning, för finns det ingen information i skuggorna kan inte ens Vidhance trolla fram något.
Började som exjobb
Det finns en bra lösning, den är svensk och kommer från Uppsala. Imint, kort för Image Intelligence, är ett teknologtätt företag som leds av Andreas Lifvendahl. Han berättar om hur allt började:
– Det var två killar som pluggade till civilingenjörer i Uppsala, och gjorde ett exjobb åt Centrum för bildanalys i samarbete mellan Uppsala Universitet och Statens Lantbruksuniversitet. De använde sig av en liten, billig uav, ett så kallat smart plane, för att skapa bildmosaiker som skulle komma så nära lantmäteriets flygfoton som möjligt, berättar han.
– Man ville utvärdera ifall grödan växer på åkern eller om den behöver vattnas på olika ställen, genom att bland annat undersöka olika färgspektra. Med samma metoder kan man räkna grenar på träd eller räkna celler i ett prov eller visualisera cancer, så kallad biomedicinsk bildanalys.
Intelligens på marken
De två studenterna hamnade i ”acceleratorprogrammet” på UIC, Uppsala Innovation Center, och fick en rådgivare som hjälpte dem. Sedan visade en undersökning att det fanns en marknad för flygspaning med uav:er där man vill ha en så liten, billig och lätt kamera som möjligt och ha all intelligens på marken.
– Det finns redan en dator på marken som används för styrning av planet, visning av kartor och så vidare. Vad kan man göra i bildförbättringsväg på den datorn? Om man kan krympa den del av systemet som finns i luften så att det inte behövs en kran för att lyfta ned flygplanet från en lastbil, har man direkt eliminerat flera lastbilar med markutrustning, mycket personal och därmed tross, bevakning och så vidare, säger Andreas Lifvendahl.
Större delen av Imint består av programmerare som knackar kod dagarna i ända. Bild: Audrone Vodzinskaite
Företaget Imint bildades 2007 och flera programmerare anställdes. Det är läget i dag. Imint har numera ett antal internationella kunder på flygspaningssidan. Den militära sidan dominerar för närvarande, men fredsbevarande insatser ökar, liksom intresset från aktörer inom säkerhetsbranschen, nyhetsmedia och oljeutvinning till havs.
