För att öka kontrasterna är den vita sfären omgiven av ett lager med lcd-material som kan göras svart vid behov. Detta förhindrar att en sfär reflekterar ljuset från sfärerna runt omkring, vilket annars kommer att göra bilden disig och lågkontrastig. Det är ungefär samma problem som man får med en vit filmduk. Den reflekterar ljuset i rummet runt omkring, samt det ljus den själv avger som studsar i omgivningen, varför inget i bilden kan bli mörkare än det ljusaste i rummet. Det är av den anledningen man använder grå filmduk, eller i extremfall, i avancerade vr-kuber (virtuella rum) till och med svarta filmdukar.

För att man inte ska kunna se ljuset från projektorn när man sitter runt SNHT-TV består ”bordet” där ljuset kommer upp, av en svarteloxerad bikaka av aluminium, ungefär som ett bländskydd i en strålkastare. Ljuset kommer ändå att till viss del träffa taket, så det är lämpligt att man har en ljusabsorberade rundel i taket just ovanför SNHT-TV.

Hur ska voxlarna navigera och flyga? Flygprincipen håller all världens olika stora militärorganisationer på att lösa åt oss. Det hela började med att man satte sensorer och mycket små datorer på små insekter och tvingade dem att flyga en bestämd väg, genom att injicera signaler i deras tämligen primitiva hjärnor. Ett användningsområde för detta kunde vara att styra in insekter i fiendens högkvarter genom exempelvis luftkonditioneringen och sedan cirkla runt i det hemliga rummet och filma vad som hände där. Ett civilt användningsområde skulle till exempel kunna vara styrbara kackerlackor som kunde krypa in i hoprasade byggnader, utforska dem och leta efter instängda rasoffer.

En liknande teknik är MEMS (mikroelektromekaniska system) som medger oerhört små maskiner tillverkade i kisel, som pumpar, kugghjul och motorer i storlek med diametern av ett mänskligt hårstrå. Det ligger nära till hands att kombinera de båda och skapa en mikromekanisk flygande sfär. Den kan inte vara särskilt energikrävande, för den kommer inte att väga så mycket.

Sfärerna kommer ändå att bli känsliga för sidvind och det är lämpligt att visningsvolymen innesluts i en kupa av tunt, antireflexbehandlat glas.

Driveffekten får sfärerna av en solcell som vänder nedåt inuti sfären, som är halvgenomskinlig av denna anledning. Alla sfärer belyses underifrån av en infraröd ljuskälla som naturligtvis är osynlig för det mänskliga ögat. I bilden ovan visas en enda stor infraröd lampa, men i verkligheten torde driv-belysningen bestå av enskilda infraröda strålar från exempelvis en matris med infraröda lasrar, som dessutom är kodade med sina koordinater i x- och y-led så att den flygande sfären vet var den befinner sig i sidled. Höjdleden får den klara av att mäta upp själv.

Datavolymerna kommer att bli ett problem. Antag att V-TV:n ser ut som i kontrollrummet i Avatar. Displayen är ungefär 1,5 meter i diameter och 80 cm hög. Med en upplösning på en kvarts millimeter blir det 90 gigavoxel. Voxlarna måste kunna styras mellan tända och släckta och dessutom förses med navigationsdata, låt oss säga 4 byte, alltså 360 GB/bild eller 18 TBps vid 50 bilder/s. Kanske mpeg7 kommer att innehålla någon ny, fantastisk komprimering?

Optimering av SNHT-TV är möjlig. Om man bara låter sfärerna bygga upp skalet till det tredimensionella objekt man vill återge, behöver man inte belysa något inuti objektet. Det behövs överhuvud taget inte överföras något data för det som befinner sig inuti objektet och ändå inte syns. Om man bara överför data till voxlarna i skalet på de objekt som faktiskt syns, kanske man kan reducera datamängderna till en procent av rådata.

Det idealiska skulle vara om exempelvis mpeg7 vore vektorbaserat, så att man byggde upp föremålen som tunna skal och ytor, som vrml-objekt i någon slags cad-format. Det skulle kunna reducera datamängderna tusenfalt. Genom att dessutom rörelsekoda objekten och tala om för SNHT-TV var objektet var på väg, snarare än att behöva återge vartenda steg i rörelsen, kunde man reducera datamängderna ytterligare.

Sfärer som inte är del av ett objekt kan ligga släckta i vänteläge för nästa scenväxling. Om ett föremål rör sig långsamt kan sfärerna hänga med, men vid en scenväxling kommer de inte att hinna förflytta sig, utan kommer istället att orsaka eftersläpning. Genom att läsa av filmen prediktivt och vara förberedd på nästa scen, kan man få snabbare scenväxlingar.

Inspelning kräver ny teknik

Darth knäfaller i bilden ovan på en liten plattform framför bilden av kejsaren och det har nog sina rutiga och randiga skäl. Att spela in V-TV kommer att kräva helt nya metoder. Inte för själva kamerauppställningen, för sådant görs redan. Det handlar om att ställa upp kameror kring det som ska filmas, filma från alla håll, och låta en dator bygga upp en 3d-volym av det. Den nya trenden med 3d-utskrifter kommer att skynda på den utvecklingen.

Det sanna problemet är att det kommer att bli mycket svårt att göra mobila reportage, som naturfilmer, såvida man inte uppfinner en kamera som kan filma baksidan av det den ser, som i ”enhance”-scenen i filmen Blade Runner. Det blir till att uppfinna en helt ny typ av kamera, kanske av den typ som MIT utvecklat, som kan se runt hörn. Denna kamera är ännu så länge ganska grov, men den fungerar trots allt.

Våra vardagsrum kommer också att behöva förändras radikalt om vi ska börja titta på V-TV. Det blir ”tillbaka till lägerelden”, men som brittiska Ofcom menar så är vi på väg dit i alla fall. Vi blir dock tvungna att sitta runt teven, inte framför den.

Kanske kan volymetrisk tv bli den underhållningsapparat som för familjen samman igen.

Läs mer:

Sida 3 / 3
Föregående Nästa

Innehållsförteckning