Rond 2: I/O
För länge sedan var i/o en rejäl flaskhals i x86-baserade servrar, men även på det här området har det hänt otroligt mycket de senaste fem åren.
Xeon har numera inbyggt stöd för pci express, där protokollet och dataöverföringar sker så nära minnesstyrkrets som är praktiskt möjligt – på själva processorkrets. Stödkretsar för i/o finns fortfarande kvar, men när det gäller pci har de reducerats till att bunta ihop flera seriella kommunikationskanaler (lanes) och styra dem till olika kortplatser.
Till höger syns de sex fläktarna som kyler Opteron-processorerna och minnet. HP har varit smarta nog att vrida kylflänsar och dimmar så att luften får ett bra flöde förbi komponenterna.
AMD börjar precis komma med Opteron-kretsar som har inbyggda pci-styrenheter, och då rör det sig än så länge om lågkostnadsprodukter för de billigaste servrarna. Opteron 6x00-serien använder en extern stödkrets som är ansluten via Hypertransport för att hantera pci, men på 1–2 års sikt är det helt klart att en så central serverfunktion som pci-bussen kommer att skötas inom själva processorerna.
Rond 3: Energieffektivitet
Efter ett 1990-tal som helt gick ut på att öka systemklockans frekvens ytterligare några hundra megahertz nådde tillverkarna vägs ände. Att leda bort 100–150 watt överskottsvärme från en kiselkrets som bara är några få kvadratcentimeter stor visade sig inte vara så lätt. Kylflänsar, luftkanaler, fläktar och strömförsörjning tar väldigt stor plats.
Intel kom runt 2006 ut med några lågspänningsversioner av Xeon som blev ett rejält trendbrott – med bara 35–40 watt fick man samma prestanda som andra kretsar ur samma serie med 50 procent högre effektförbrukning, eller som tidigare generationer hade krävt 3–4 gånger mer effekt för att ge. Fördelarna var enorma, inte minst för bladservrar.
Fortfarande i dag är det vanligast med serverprocessorer som förbrukar 60–130 watt, men de är förstås mycket snabbare än de gamla.
Både Opteron och Xeon har också en intressant funktion, som hos Intel har det 80-talsklingande namnet Turbo boost. Turboläget kan stegvis öka klockfrekvensen på de komponenter som fortfarande är aktiva, när andra delar har släckts ned och inte alstrar någon värme. När programmen som körs inte behöver använda alla tillgängliga kärnor och i/o-enheter kan ju processorn stänga av dem. I stället för att låta hårdvara gå på tomgång utan nyttig last får vi bättre prestanda för de processer som verkligen körs i systemet.
