Pirater fick problem

Så länge man nöjde sig med att bara använda originalspel, vilket ytterst få gjorde, fungerade 1530 C2N Datasette i regel utan krångel. För den som sysslade med piratkopiering uppstod problem. De knäckta spelen lagrades nämligen ofta i ett komprimerat turboformat som gjorde att fler spel fick plats på en kassett. Tonhuvudet i bandstationen hamnade lätt i fel läge och de komprimerande programmen var mycket känsliga för det. Därför krävdes manuell justering av tonhuvudet.

Lösningen var att plocka fram en liten skruvmejsel, sticka in den i det lilla hålet mitt på bandstationen, vrida tonhuvudet åt det ena eller andra hållet och sedan försöka ladda programmet. Vanligtvis borrades hålet upp en aning för att det skulle vara lättare att se skruven där nere. Om proceduren misslyckades var det bara att göra ytterligare en liten justering och försöka på nytt.

Ganska snart utvecklades program som med hjälp av linjer på skärmen visade när inställningen var korrekt. Det dök upp även upp en lyxversion av bandstationen där lysdioder indikerade när signalen var tillräckligt stark.


Bandstationen användes tillsammans med flera av Commodores datorer, inte minst storsuccén C64 som såldes i 17 miljoner exemplar. Foto: Xavier Caballe (CC BY-SA 2.0)

Länge enda alternativet

På grund av den speciella anslutningen mellan datorn och bandstationen var 1530 C2N Datasette länge det enda alternativet för användare av Commodores datorer som ville utnyttja bandlagring, men senare utvecklades konverterare för anslutning till ordinära bandstationer.

Det dök även upp kopior av Datasette med mer eller mindre samma utseende som originalet.

Efterföljaren till 1530 hette 1531 och utvecklades för datormodellerna Commodore 16 och Plus/4. Med hjälp av en adapter kunde den även kopplas till C64 och C128.