Molntjänster har blivit ett begrepp som av många beställare uppfattas som en positiv, effektiv och modern lösning för ens it-funktioner. Att kunna säga att man placerar ut en viss it-funktion i molnet betyder, för många beställare av it-tjänster, en sorts garanti för att it-funktionen är uppdaterad till den modernaste tekniken.
Snarlika men med skillnader
Även om grundfunktionen är densamma i de olika tjänsterna finns det skillnader som är viktiga att tänka igenom innan man väljer vilken tjänst som är allra mest lämplig. Gemensamt för alla tjänsterna är dock att när man placerar dokument och funktioner i molnet lämnar man ifrån sig kontrollen. Det gäller inte bara kontroll över att systemet är stabilt och fungerar som tänkt, utan även kontroll över vem som har tillgång till lagrad information.
Molntjänstföretagen lovar ofta att lagrad information hanteras med hög säkerhet, men de misslyckas alltid med att förklara hur. De berättar till exempel inte gärna hur många anställda som rent praktiskt har åtkomst till lagrad information.
Man vet inte i vilket land
Ofta vet man inte ens i vilket land informationen lagras och därmed inte heller vilka lagar och bestämmelser som gäller. Google har exempelvis datacenter i USA, Chile, Hongkong, Singapore, Belgien, Finland och Irland.
Dessutom utnyttjar vissa molntjänster, till exempel Dropbox, i sin tur andra molntjänster vilket sprider informationen ytterligare. Dropbox använder Amazon S3 som lagringstjänst och har även outsourcat sin infrastruktur till Softlayer Technologies, vilket sedan en tid tillbaks ägs av IBM.
Gratis upp till 15 gigabyte
Alla molntjänster som vi undersökt för den här artikeln har en gratisnivå som låter dig lagra mellan 2 och 15 gigabyte. Om den inte räcker kan man naturligtvis köpa till extra lagringskapacitet.
I Google Drive finns flera alternativ för säkerhet av delade filer. Det är till exempel möjligt att lösenordsskydda en specifik fil eller att helt enkelt bara dela ut filen utan säkerhetsåtgärder.
Den billigaste molntjänsten är Microsoft Skydrive där en gigabyte lagring kostar cirka 3 kronor och 25 öre per år. Motsvarande för en egen standardhårddisk är en engångskostnad på cirka 40 öre. Som backuplösning är därför lagringsmediet väldigt kostsamt räknat per gigabyte och år. Att förvara data själv ger ju en inte möjligheten att komma åt sina dokument från internet, men man riskerar samtidigt inte att bli helt utan åtkomst till sina dokument den dag som molntjänstens tillgänglighet havererar.
Att känslig information inte ska laddas upp till molntjänster utan fullgod kryptering är en självklarhet. Trots det dyker det upp rapporter om att både myndigheter och företag, i vissa fall medvetet, har använt molntjänster för att lagra känslig information okrypterat.
Lagringstjänster har gemensamt att användaren väljer vilka mappar som ska synkroniseras, varefter en synkroniseringsmjukvara på användarens dator sköter själva uppladdningsmomentet. Rent praktiskt initierar synkroniseringsmjukvaran anslutning mot molntjänstens server. Vanligen sker det genom krypterad ssl-kommunikation.
Innehållsförteckning
Testet involverar fyra av de mest välkända molntjänsterna för lagring.
Dropbox har tagits med eftersom det är en av de första riktigt stora lagringstjänsterna. Skydrive och Google Drive får automatiskt en stor användarkrets eftersom de är utvecklade av välkända datajättar.
Därutöver omfattar testet även Spideroak vilket är en lösning som sticker ut lite i sitt sätt att endast lagra information som först krypterats.
Testet utfördes genom att de olika molntjänsternas klientprogramvara installerades på en virtuell maskin med 512 megabyte ram och Windows 7 Home Premium 32-bit installerat.
Virtualbox 4.0.8 användes som virtualiseringsvärd och inga prestandaproblem noterades under testet trots att endast en standardlaptop, en HP Probook 4720s, användes för exekvering av virtualiseringsvärden.
