Definitionen av "tv-utsändning" är rätt lurig. Vanliga tv-sändningar är "broadcast", samma signal går till många. Internet är typiskt "unicast", var och en begär det man är intresserad av, men kan också vara broadcast i särskilda situationer.
Det står dock i lagens förarbeten att distribution av live-video på nätet använder broadcast (eller möjligen "multicast"). Det står också att broadcast över nätet är avgiftspliktigt. Därmed är väl saken klar?
Så enkelt är det inte. Vad som inte står i förarbetena är att användningen av broadcast bara är en teknik för att spara bandbredd i stomnätet. Den används inte hela vägen till användaren, för sista biten är det inte smart att använda broadcast och man gör det heller inte. Man använder traditionell unicast. Sluteffekten är att ur användarens synvinkel är det alltid unicast som pågår.
Det är just på grund av det är unicast som man på individnivå måste gå till SVT Play och begära att strömmen skickas till just din dator. Utan en begäran sänds inget ända fram. Det pågår alltså ingen "tv-utsändning" jämförbar med vanlig tv-utsändning, det enda som pågår är "Video On Demand". Säkerligen live för vissa kanaler men hela tiden enbart On Demand.
Man kan tänka sig konsekvent genomförd broadcast över nätet ända fram till användaren. Man får då sändningarna sig tillhanda, ända fram till den avgiftspliktiga utrustningen, vare sig man vill eller inte. Det finns då heller inget sätt för utsändaren att veta om man tittar på strömmen eller inte. Denna variant är likvärdig med vanlig tv-utsändning och det är också rimligt att den skall vara avgiftspliktig. Haken är bara att så görs aldrig. För mobilnäten skulle det till exempel betyda att olika tv-kanaler alltid skulle ligga i sändning från varje basstation, oavsett om det finns någon enhet inom basstationens täckningsområde som faktiskt vill ha någon av strömmarna.
Formuleringen i lagens förarbeten runt unicast/broadcast är klart lömsk. Exakt som den är formulerad är den helt korrekt. Broadcast används och broadcast är avgiftspliktigt. Man kan uttrycka det som att broadcast används men att det inte alls innebär att det är broadcast. Den glidningen i betydelsen är lätt att göra. Det det är, är unicast. Det det är, är ur systemets och användarens perspektiv. Vad som används, är ur implementationsteknikens synvinkel. Ordet broadcast i uttrycket "broadcast används" har en annan innebörd än ordet broadcast i uttrycket "broadcast är avgiftspliktigt". Det första hänför sig till implementationsnivån, det andra är på systemnivån. Formuleringen blandar begreppsnivåerna utan att göra detta klart för läsaren. Detta är precis vad som hände i Förvaltningsrätten.
Man kan utläsa ur domskälen att man för precis det resonemanget som skrivningen inbjuder till men som om man läser skrivningen noga, faktiskt inte alls står där. Grundprincipen bakom en individuell tv-avgift är att varje tittare skall betala för sitt eget nyttjande. För vanlig tv var man tvungen att säga att blotta innehavet av en tv var avgiftspliktigt, oavsett vad tv:n i praktiken användes till, att titta på SVT eller inte, av den enkla anledningen att det var det som gick att kontrollera (genom att smyga i buskarna).
Tack vare att distribution på nätet inte är broadcast så har man inte längre det problemet. Tack vare att all distributionen av SVT Play, alltså inklusive live-sändningar, är unicast går det alldeles utmärkt att ha koll på vem som tittar. Avgiftsmodellen kan nu fungera precis som tänkt. Den som betalar tv-avgiften får inloggningsuppgifter till SVT och kan ta del av sändningar.