Nytt spinn på gammal dröm

Bäddas in i kiseldioxid

Så där håller man på och bygger upp kretsen lager för lager (se elektronmikroskopbilden på sidan 75) tills man nått det permalloylager som försluter ordlinjerna upptill. Naturligtvis kan inte de tunna ledningsstrukturerna stå fritt i luften utan måste bäddas in i isolerande kiseldioxid.

Den här enklare utrustningen är avsedd för likströmsmätningar på de spinntroniska kretsarna. Den är konstruerad med en något mindre magnet som ger 0,4 tesla. De tre kanonliknande föremålen är hållare för probar, små nålar som sätts an mot kretsen, som syns som en liten svart fläck alldeles under mikroskopets tub.

Efter detta är de individuella kretsarna klara och kiselwafern kan ritsas och knäckas i enskilda kretsar. Anslutningarna till omvärlden – data, adresser, matningsspänning – sker som brukligt med bondtrådar mot elektroniken på kislet.

De kommersiella fördelarna är flera. Minnet är snabbt som statiskt ram och icke-flyktigt som flashminne, men det saknar helt de utmattningsegenskaper som flashminne har.

Dessutom klarar den magnetiska delen höga strålnivåer, vilket rymdindustrin är särskilt intresserad av eftersom bitomkastningar (bitflips) på grund av kosmisk strålning i minnen i rymdfarkoster orsakar många fel, vilket i sin tur kräver regelbunden scrubbing av minnesinnehållet – man skrubbar minnet rent, genom att gå igenom det med jämna mellanrum och rätta fel som åstadkommits av kosmiska partiklar.

Kommersiell mram-lapsel från Freescale på 256 kord om 16 bitar (4 Mbit) med en accesstid på 35 nanosekunder. Freescale uppskattar att data blir kvar i minst 20 år. 64 megabit är det allra senaste på marknaden.

I inbäddade system är det också fördelaktigt att bara behöva en typ av minne och inte behöva dynamiskt minne för exekveringen, flash för programlagring och prom för bootsekvensen, och dessutom kunna bygga minnet rakt ovanpå processorn. Men tyvärr är minnescellerna ännu inte så små som man kunde önska. En mikrometer är ganska stort i sammanhanget.

Fungerar i rumstemperatur

Det som gör att spinntroniken är direkt tillämpbar i verkliga världen är att den fungerar vid rumstemperatur. Kryogeniska temperaturer är inte nödvändiga. Det rör sig inte om supraledning.

Visst vore det väl härligt om datorn kunde ligga helt avstängd utan att dra ström, och sedan gick igång omedelbart när du slog på strömmen? Pling. Man kan se loggan på locket framför sig: ”Spintronics inside”