1,19 miljarder människor över hela världen använder Facebook. Siffran är häpnadsväckande. Det är betydligt många fler än de som dog under andra världskriget (60 miljoner), av böldpesten (200 miljoner ackumulerat), spanska sjukan (75 miljoner), Stalins utrensningar (2,7 miljoner enligt Anne Appelbaum) och Stalins framkallade svält (10 miljoner) tillsammans, alltså totalt 348 miljoner, fast siffrorna är väldigt ungefärliga.

Sjukan är denna gång inte fysisk utan mental, och griper den sjuke så hårt att han eller hon inte ens fruktar för sitt liv i en allvarlig situation, till exempel vapenhot.

Bilförare glömmer vägen, föräldrar ignorerar sina drunk­nande barn, ungdomar tar sina liv efter Facebook-terror, människor spolierar sin framtida möjlighet att få jobb genom att skriva dumheter och ger frivilligt bort sina personliga data när de tillfrågas på Facebook, utan att reflektera över vem som får det.

Hur många miljoner arbetstimmar går förlorade i Sverige varje dag på grund av detta meningslösa sökande efter nonsens? Dataströmmarna som det orsakar på internet torde ligga i klassen exabit per sekund, som någon ska betala för. Mobilkostnaderna tillkommer.

Varför faller mänskligheten för detta nya virus? Vad är det som gör Facebook så beroendeframkallande?

Nästan alla torde hålla med om att det viktigaste med Face­book är att det får oss att kännas oss viktiga och ”med”, och att det ökar vår självkänsla, helt utan ansträngning. Facebook-profilen har blivit det perfekta sättet att informera världen om vem du är, dina intressen och dina tankar. Användaren uppmanas till att konstant prata om sig själv utan att för den skull bli kallad självupptagen. Vartenda meddelande, inlägg eller reaktion du får, gör att du känner dig viktig, värdefull och en smula berömd.

Fast det är ju inte så. Du är en facebookande nolla bland en miljard andra, som bara finns till för att läsa reklamen. En kommentator kallade Facebook för ”kräkpåse” och det har ett visst mått av sanning.

Jag repeterar den gamla regeln: Om någonting på internet verkar vara för bra för att vara sant, är det förmodligen det. Nu i gigantformat. Ett megastort ingenting. Beklagar om jag låter som en grötmyndig jazzhatare från 1930-talet.

Ett bättre alternativ vore en Brainbook där människor belönades för att skriva kloka, vettiga och korrekta observationer. Det finns redan något liknande som kallas för Wikipedia, men belöningarna saknas. Människ­an behöver belöningar och därför behövs klok-sponsorer som sponsrar detta goda syfte.
Den som skriver något vetenskapligt korrekt, klokt och vettigt i Brainbook får sitt namn som donator på en klok-lista, och pengarna (som alltså klok-sponsorerna står för) går till organisationer som bekämpar sjukdomar och fattigdom.

Men för att det här ska bli effektivt behövs att samhället uppmanar och belönar klokskap, utbildar och påvisar fördelarna med att vara klok och att kämpa emot pseudovetenskap. Ordna gärna en gala på Friends Arena varje år där sponsorerna får synas och de klokaste prisas, helt vanligt folk som lyckats höja sig över bruset och bidra till mänsklighetens fall framåt.

Fakta

Hissat och dissat

Hissat

  • Indiska rymdflygstyrelsen har skickat iväg en raket mot Mars och det ser hittills ut att ha lyckats. Grattis Indien!
  • Universitetet i Buffalo har utvecklat wi-fi för undervattensbruk.
  • Cyan Worlds, som gjorde spel­en Myst och Riven, ska göra ett nytt spel!

Dissat

  • Amerikanska forskare som söker efter mörk materia med sensorn Lux har inte hittat något alls. De ämnar fortsätta med den större Lux-zeplin men hittar de inget då heller, får vi tänka om när det gäller universums grundläggande uppbyggnad, säger de.