Jultomten har i den nordpolskontrollerade propagandan alltid sett ut som en glad, skäggig figur som sitter i en stor fåtölj och tar emot brev från barn med önskelistor, varefter breven manuellt passas mot Tomtens liggare med snälla barn och de barn som motsvarar kriterierna får sina brev vidarebefordrade till verkstaden för effektuering.
Men så kan det ju inte gå till, det kan vem som helst räkna ut. Mängderna är helt enkelt för stora och den tid som finns tillgänglig är allt för kort.
Låt oss i stället se på det verkliga informationsflödet.
Ordermottagning och snällhetsmatchning
Bild: Disney.
Pappersbrev som adresserats till Tomten, 137 00 Tomteboda eller Santa Claus, 3618 Candy Cane Lane, North Pole eller Tomteland i Rovaniemi, plockas ut av all världens postmyndigheter ur strömmen av försändelser och eftersänds till Tomtens ordermottagning på Nordpolen.
Brevsorteringsmaskin vid Posten i Tokyo. Pilen pekar på det fack där breven till Tomten sorteras in. Bild: Kjell@smult.se.
Detsamma gäller för e-brev, som routas om genom hemliga bakdörrar som Weihnachtsmann Hackergruppe Rot låtit installera i alla e-postservrar över hela jorden. Det var ganska länge sedan nu, som Tomtens godartade hackergrupp infiltrerade de större Linuxdistributionerna och lade in en bakdörr, men genom en pakt med öppen källkod-folket låtsas man för närvarande inte om det, för den goda sakens skull.
Bild: Disney.
Eftersom tidigare beräkningar fastställt antalet julklappskrävande familjer i världen till omkring 100 miljoner, blir det ansenliga mängder post att ta hand om. Naturligtvis kan det inte gå till som på den av Disney idealiserade bilden av Tomtens kontor, där en ensam nisse jämför inkomna ordrar med en manuell liggare.
Jämförelsen sker i stället genom samkörning av inkomna, registrerade ordrar mot ett datoriserat register över insamlade snälla barn, kallat Barnuppförandetegistret, förkortat Burt, med uppemot ett par hundra miljoner poster.
Positiva matchningar matas ut elektroniskt, direkt till de olika tillverkningsenheterna.
