Egentligen är det inte så knepigt att avlyssna en mobiltelefon. Det hela är bara omgivet av en hel massa sekretess och tabun, så att vi tror att det är svårt. Det kan inte vara svårare än när jag gick fyraårig el-tele i gymnasiet och vi fick åka till Tumba telefonstation och avlyssna telefonsamtal på kopparnätet i övningssyfte.
Klicka för större bild.
En mobiloperatör måste kunna avlyssna telefonsamtal, om inte annat för att kunna undersöka klagomål och ta reda på om samtalskvaliteten är dålig. Alla samtal måste kopplas vi en central växel, som kallas för ”växel” även om den kanske utgörs av en serverfarm. Systemet måste kunna samla in uppgifter om A- och B-abonnent, samtalets längd mm, för att kunna sätta tariffer och slutligen för att kunna sammanställa en teleräkning. Dessutom samlar systemet säkerligen in information i statistiskt syfte, som antalet omsändningar, signalstyrkor, basstationens ID mm för att operatören ska kunna hitta trender, eventuellt inför en utbyggnad, etc.
Det är sannolikt också ett myndighetskrav att samtal ska kunna spelas in, exempelvis baserat på A- eller B-abonnent, för brottsutredningar.
Det kan verka otrevligt, men det är ingalunda komplicerat.
Anledningen till att jag skriver troligen och kanske är att det hela är så tabubelagt att Telia inte ville visa metoden när jag frågade (”av hänsyn till kunderna”, sade presstalesmannen). Man kan fråga sig varför? Det är inte på något sätt brottsligt eller skamligt för Telia att utföra sitt underhållsarbete och att lämna ut data när myndigheterna så kräver. Men det är på något sätt väldigt hysch-hysch att tala om det.
Så systemet borde redan finnas i drift och jag förutsätter att det används varje dag. Frågan är bara vem som kan utnyttja det. Man får anta att avlyssning rent praktiskt går till så att man lämnar växeln en spårningspost med uppgifter att filtrera efter och en katalog där ljudfilerna ska hamna, tillsammans med uppgifter om tid och datum och övriga filterkriterier.
Den svåra frågan är vem som får möjlighet att lämna spårningsposter och därefter kan hämta ut resultatet. I princip borde man bara kunna göra det inne på operatörens intranät, men vi vet ju hur det är med bakdörrar idag. Det är alltså inte alls osannolikt att någon i ett tredje land kan lämna in spårningsposter och hämta ut resultatdata.
Hur får man tillgång till en operatörs avlyssningsdata? Det är säkerligen bara en fråga om kontakter, social ingenjörskonst, eller helt enkelt, pengar.
Varför tycker vissa så illa om underrättelsetjänster?
Går svenskar runt och är allmänt rädda för att staten ska spärra in dem, sätta dem i fångläger och piska dem, som i Nordkorea? För att de köper avvikande böcker på undergroundbokhandlar? Det kan tyckas så när man läser kommentarerna på IDG. Ingen har något som helst över för våra myndigheter i dessa dagar.
Hatar folk FRA för att de inte berättar vitt och brett om allt de gör? Om de gjorde det, skulle de ju vara värdelösa som informationsinsamlare. Det är enkelt. Polisen berättar inte om sina ledtrådar. Då vore de inga ledtrådar.
Jag har svårt att förstå att den uppväxande generationen bara kräks på de verkställande myndigheterna. Det är som när man var liten och gjorde något bus och de andra sa ”tänk om snuten kommer” och så sprang man. Västliga statsministrar och presidenter utmålas ALLTID som värsta sortens förbrytare och ALLA, precis ALLA sparkar på Israel.
Verkligheten brakar emellertid på. Jag tror inte NSA kommer att minska sina avlyssningsansträngningar, utan snarare öka dem efter den där Breivik-wannabe som sköt sig in på Los Angeles International Airport här om sistens. Kan man fatta att han hade 100 magasin med sig? Han påstods vara myndighetshatare. Men det är naturligtvis en demokratisk rättighet i USA att få köpa en kasse ammunition på Wal-Mart.
Vilka är våra vänner?
Nyligen pepprade en amerikansk drönare talibanernas ledare i Pakistan och talibanerna utsåg snabbt en ny, nämligen han som sköt den lilla Malala Yousafzai genom skallen för att hon ville sprida information till kvinnor.
Genast fick USA skulden för att Pakistans fredssamtal med talibanerna skulle gå i stöpet av detta, som om USA hade något med fredssamtalen att göra. Samtidigt kan man göra sannolikt att Pakistan skyddade Osama bin Ladin där han bodde på sin gård strax intill en pakistansk militärförläggning.
Pakistan påstår sig stå på USA:s sida i kampen mot terrorismen. Fast gör de det? Jag tror USA kommer att lägga ned mycket arbete på att avlyssna allt som rör sig i Pakistan framöver, för att besvara frågan: är din vän verkligen din vän?
Det råder inget tvivel om att Angela Merkel är Obamas vän, men båda representerar stora, starka ekonomier och båda vill säkert veta vad den andre beslutar.
För någon tid sedan var det ett avlyssningsfall i Finland där Ryssland och Kina sägs ha avlyssnat något finskt ministerium och en av de som avslöjade fallet var FRA.
