Pst! Du har väl inte missat tidigare delar av Jörgens Städjes serie "Sci-fi eller sanning?" Allt finns nu samlat på samma sida. Läs om ljussvärd, rymdkrig, konstgjord atmosfär och mycket annat!
Fysisk transport är egentligen dumt. Det kräver en massa vägar, spår, flygplan och trafikledning. Fordon krockar, tåg blir försenade och folk fastnar i trafikstockningar av olika slag. Kunde man transporteras på ett icke-fysiskt sätt skulle det lösa många aspekter av mänsklighetens uråldriga problem: Allting tycks alltid finnas på fel plats. Maten finns på fel ställe, jobbet finns på fel ställe, bränslet finns på fel ställe, och så vidare.
Tyvärr skulle teleportering också betyda ett mycket snabbt och smärtsamt slut på vår civilisation, kanske till och med flera gånger om.
Att kopiera eller inte kopiera
En av de två huvudtyperna av teleportering man vanligen tänker sig är den typ där föremålet eller personen som skickas, faktiskt skickas fysiskt och inte blir kvar på ursprungsplatsen.
Ett exempel på det är den främmande kulturens XYZ-transportör i boken ”Kontakt” av Carl Sagan från 1985, filmad med samma titel 1997. Tanken om maskhål, metoder att förflytta sig genom universum på tiden noll och utan att förbruka energi, genomsyrar teleporteringsteorierna.
The Hokkaido Wormhole Device i filmen “Kontakt”. Bild: Warner Brothers
Den andra av de två huvudtyperna är den där bara en kopia av föremålet eller personen skickas, och originalet blir kvar och måste förstöras, som till exempel i Clifford Simaks bok ”Way Station” (1963).
Låt oss kalla de två typerna för överföringsteleportering, öt, och kopieringsteleportering, kt.
