Utrustning eller inte utrustning
Man kan dessutom särskilja två andra typer av teleportering: sådan som kräver mottagar- eller sändarutrustning, eller både och, och sådan som inte kräver utrustning.
Det strålas folk hejvilt i Star Trek. Bild: Paramount Pictures
I Star Trek går det bra att stråla ned någon från rymdskeppet till en planetyta utan att där finns någon särskild utrustning för att ta emot överföringen.
Ur ”Stargate”. Bild: MGM
Idén med ”portaler” förutsätter däremot en mottagande portal, som till exempel i Roland Emmerichs film ”Stargate” från 1994.
Låt oss kalla de här två typerna mottagarlös teleportering, mlt, respektive mottagarbunden teleportering, mbt – smlt respektive smbt om vi räknar in sändare också.
Doctor Who´s telefonkioskliknande Tardis. Bild: ThinkGeek
En sista version är Doctor Whos berömda färdmedel Tardis, Time and room displacement, som till det yttre ser ut som en brittisk telefonkiosk från 1960-talet. Den är visserligen även en tidsmaskin, men vi kan klassa den som öt/smbt.
Man kan alltså tänka sig en tabell med klasser av utrustning:
I den fortsatta diskussionen utesluter vi helt den magiska teleportering som i berättelserna om Harry Potter kallas för spöktransferens, som varken kräver sändare eller mottagare (öt/smlt).
Andra exempel från samma verk är flampulvernätet, som är öt/smbt, och flyttnycklarna, som är öt/sbt.
Flampulveranvändning i ”Harry Potter och hemligheternas kammare” (2002). Bild: Warner Brothers
Närmast omöjlig precision
Om en person ska kunna transporteras måste transportmaskinen kunna peka ut var kroppens 10^28 atomer befinner sig med otrolig precision. Det handlar om atomdiametrar.
Maskinen ska sedan sända den informationen till mottagaren, där kroppen ska rekonstrueras med samma höga precision. Skulle en molekyl hamna bara en hundradels millimeter fel, eller om jonisationstillståndet blev fel, skulle personen drabbas av allvarliga neurologiska eller psykologiska störningar, eller tvärdö för att en nyttig molekyl råkat förvandlas till gift.
”Flugan” från 1958, ett exempel på misslyckad teleportering. Bild: 20th Century Fox
En atomdiameter hos väte är cirka 1 ångström (100 pm) i diameter. Ska den kunna placeras rätt i en kropp som är 1 meter eller 10^10 ångström, gärna med en noggrannhet på 0,1 ångström måste koordinaten uttryckas med 33 värdesiffror. Med 10^28 atomer blir det 10^39 byte, eller en peta-yottabyte. Det går inte ens att tänka sig.
I andra änden av förbindelsen ska atomerna dessutom nytillverkas. Eftersom energi och materia inte kan skapas ur intet, åtgår väldiga mängder energi. Jag föreslår att vi undviker att tänka på hur mycket, för det förtar hela nöjet.
