Evigt liv! Tänk att få samla kunskaper för evigt och bli oändligt vis och kunna allt. Tänk att få vara 35 år för evigt, som en av Tolkiens alver. Alla science fiction-författare har funderat på det här, och stött och blött olika lösningar och tillhörande problem.
Så hur skulle man bära sig åt? Var står vetenskapen idag? Den fortsatta diskussionen handlar inte om litteraturens fiktiva gudar och halvgudar, eller Stålmannen med oändlig styrka, utan om dagens homo sapiens och hur vi skulle kunna skaffa evigt liv och reagera på det. Vilka följder får det? Är det verkligen önskvärt?
Nedfryst tills tekniken är mogen
Det finns en myt om att oavsett vad vi drabbas av i detta jordelivet, kommer det att finnas avancerad vetenskap i framtiden, som kan väcka upp oss och bota oss och ge oss evigt liv.
Allt vi behöver gör är att frysa ned oss och vänta på att återuppväckas en dag när tekniken är mogen. Du kan redan nu välja om du vill bli nedfrusen och förvarad i en burk i ett amerikanskt bergrum, och väckas upp i gen den dag medicintekniken så tillåter.
Allt pekar på att detta är trams. Alla celler blir söndersprängda av iskristaller när kroppen fryser, och de skulle vara trasiga om kroppen skulle tinas igen.
Alcors frysklinik i Scottsdale, Arizona.
På Alcors frysklinik kallas de döda för långvårdspatienter. De förvaras nedfrysta med huvudet nedåt – man kallar det suspended animation, det som på svenska brukar översättas med skendödhet.
Det flytande kvävet måste fyllas på en gång i veckan och skulle man glömma fylla på kommer hjärnan att vara nedfryst längst. Som om det skulle spela någon roll?
Genom kontrollerad frystakt, med en grad per minut kan man eventuellt förhindra att cellerna fryser sönder, men först måste man byta ut cellvätskan mot glycerol eller något annat dödligt. Alcor gör så.
Måste fungera felfritt
Det fungerar kanske på en eller ett par celler, men hur man ska klara det felfritt och till hundra procent i en människokropp, framgår inte. Alcor har inte heller funderat på hur man går åt andra hållet ...
Antag att bara halva hjärnan skulle frysa korrekt, och exempelvis de inre delarna fryser sönder? Det kan ingen kontrollera. Det går ju inte att provfrysa någon och tina upp igen och fråga hur det känns. Alcor har hittat en riskfri affär.
Det finns ett antal företag som tillhandahåller den här tjänsten, och till och med en engelsk volontärgrupp som står beredd för att kunna frysa varandra om någon av dem skulle dö.
Frågan är vad som händer den dag frysföretaget drabbas av krig, konkurs eller ett längre strömavbrott (”det kan väl inte hända” säger den allra seriösaste outsourcinghall)? Eller att människorna i framtiden bara beslutar att de där nedfrusna knäppskallarna inte behövs längre? Vem ska hindra dem från att dra ur pluggen?
