Problemet med kvinnor i it-branschen

Ja, rubriken är avsiktligt missledande för att jag verkligen vill att så många som möjligt av våra läsare ska klicka på länken. Det funkade åtminstone på dig.

Jag ska börja med att upprepa det budskap som TechWorlds chefredaktör Magnus Aschan fört fram i sociala medier och i personliga kontakter de senaste dagarna. Vi gjorde fel när vi publicerade en artikel där tio it-experter, samtliga män, uttalade sig om framtiden. Dels bör journalistik överlag sträva efter balans mellan kön, etnicitet och åsikter. Dels bör vi som verkar i en bransch som sedan tidernas begynnelse kraftigt dominerats av vita män sträva efter att lyfta fram alla typer av mångfald.

Dessvärre ser jag ett hjul av feltänk, felvärderingar och gamla ingrodda mönster som riskerar att hämma kvinnor som arbetar eller planerar att arbeta med it och teknik. Den senaste veckan har jag personligen fått upp ögonen betydligt mer för hur många extremt kunniga och erfarna kvinnor det finns i Sverige, men det känns på många sätt lite olustigt. Som journalist ska jag inte behöva få det berättat eller bevisat för mig. Jag borde själv bara veta att det är så.

Jag tror att it-branschen som helhet har mycket att jobba med kring synen på kvinnor och män. Jag är rädd att det alltför ofta sätts likhetstecken mellan it och teknik och män. Av alltför många skolor, företag, eventarrangörer, journalister, rekryterare, investerare och andra aktörer i den svenska it-världen. Det råder inga tvivel om att teknik och it är något som lockar såväl män som kvinnor. It-branschen är en bransch med goda framtidsutsikter, höga ingångslöner och god löneutveckling. Det är en bred bransch med möjligheter att både utvecklas, lära sig nya saker och nischa sig rejält. Den kräver ingen fysisk styrka och du har ofta möjlighet att jobba på distans och internationellt. Varför i hela världen skulle den branschen vara en av de som har svårast att locka kvinnor?

Som nyhetsredaktör för tidningen blir jag ganska rejält nedringd av pr-byåer som representerar alla möjliga typer av it-företag. Nästan alltid handlar det om att de vill att jag ska skriva något om företagets produkter eller träffa företagets anställda för en lunch och tekniksnack. Jag ska vara fullkomligt ärlig. Under de snart två och halvt år som jag har arbetat på den här tidningen, rör en överväldigande majoritet av de förfrågningarna möten med män. I pressutskicken uppmanas jag att kontakta en eller flera män om jag vill veta mer eller bara få höra om trender och när en pr-människa ringer upp mig vill de alltid sätta mig i kontakt med en man som kan uttala sig.

Ni vet hur det brukar se ut i artiklar och intervjuer. Det är ofta samma nunor om och om igen. Vissa syns så ofta att deras pressbilder börjar blekna av överanvändning, vissa it-profiler har jag sett så ofta att jag har lättare att se dem framför mig i mitt inre än gamla klasskamrater. Läser jag en fem år gammal artikel om något ämne så kan jag kallt räkna med att samma personer uttalade sig då som i en artikel som publicerades i förra veckan.

Detta sker givetvis inte av någon illvilja varken mot kvinnliga eller mot mer "okända" manliga it-experter. Det handlar om slentrianjournalistik och lathet, och tyvärr i många fall också om tidsbrist. Ska jag ha ett uttalande om lagring? Jamen, då ringer jag den där farbror datordoktor som uttalat sig om lagring i varenda artikel om lagring sedan 1996. Säkerhet? Jo, den där killen jag redan intervjuat fem gånger och vars företag jag varje vecka får massor av pressmeddelanden från. Dessutom har jag ju redan foton på honom, och han svarar ju alltid så kvickt. Så fortsätter det. Och det är något jag och mina kollegor på såväl tidning som förlag gör oss skyldiga till.

Tyvärr är det inte bara vi i media som är lite blinda. Hur duktiga de kvinnor som finns idag än är, så ändrar det inte på faktumet att vi i framtiden riskerar att ha betydligt färre kvinnor som arbetar med it.
Några siffror: i slutet av nittiotalet var över 30 procent av de som sökte till tekniska utbildningar kvinnor. Sedan dess har den siffran sjunkit som en sten. Vi ser också få kvinnor som driver it-företag eller sitter i företagens ledningar, idag är inte ens var tionde vd inom it och telekom-branschen en kvinna. Det gör det också svårare att locka kvinnor till it-utbildningar. Vem vill studera till något där det till synes bara är män som "kan göra karriär", få utvecklas och fatta viktiga beslut?

Jag pratade med en kvinnlig kollega på tidningen som precis tagit ett uppehåll från sina studier i datavetenskap, en utbildning där knappt en handfull av sextio studenter var kvinnor och alla kursansvariga utom en var män. Hon berättar att det ofta rådde en minst sagt grabbig stämning, ibland nästan som en nidbild av en klass med manliga "nördar".

Givetvis finns som alltid undantag. Det finns många organisationer som verkar för att lyfta fram kvinnor inom it. Jag vet också att skolor försöker få in fler kvinnor till de tekniska utbildningarna, men även här kan synen på utbildningen, och yrkesgruppen, behöva förändras. Genom att sluta klura på hur vi ska få kvinnor att välja en "utbildning för män" så kan vi väl utgå från att it och teknik passar alla och därför ha målsättningen att också anpassa utbildningarna för alla.

Lösningen? "Det är väl bara för kvinnor att ta plats då, är du duktig så är du duktig! Då spelar det ingen roll", läser jag hur det muttras i kommentarsfält och i mejl jag fått. Tillåt mig att slå mig för pannan. Om majoriteten av it-experter som tillåts uttala sig i media är män, om synen på den manlige it-arbetaren befästs och om arbetsgivarnas ledningar består av män som anställer män som har studerat med andra män och undervisats av andra män, har vi då inte ett problem? Ett problem, och ett ansvar att göra något åt det...