Sitter det snart tusen likadana, hårt arbetande människolika robotar vid industrins löpande band och framställer produkter till människorna, otröttligt, felfritt, utan avlöning? Knappast. Det är inte så robotiseringen av industrin fungerar, nu eller i framtiden.
Oavsett hur vi känner för robotarna är det industrin som har dragit den största nyttan av dem hittills. De används för att göra saker som är för trista för människor eller kräver för hög precision för människan. Industrin har en helt annan syn på robotar än vardagsmänniskan och science fiction-författaren – en människoliknande kropp med två ben och två armar är onödiga om roboten bara ska utföra en enda uppgifter.
Bild: ABB
Dagens robotar kan bara göra enkla saker utefter ett förutbestämt schema, till exempel:
- plocka varor ur ett höglager och lägga på ett band
- plocka komponenter ur kassetter och placera på kretskort
- punktsvetsa bilchassin på förutbestämda punkter
- elsvetsa plåtar som står i en fixtur
- måla en produkt som far förbi på ett band
- plocka varor från ett löpande band och lägga i kartong
- transportera en pall från punkt a till punkt b.
Helt nödvändiga i elektronikindustrin
Ett ställe där robotar är helt nödvändiga är tillverkningen av elektronikkretsar och montering av desamma på kretskort.
Det hela började med kärnminnena på 1950-talet. Ett kärnminne består av ytterligt små ringar i glasferrit som vävs in, för hand, i en matris av trådar. En ring är en digital bit, så det går åt många ringar för att få vettig storlek på minnet.
Det skulle visa sig att taiwanesiska tonårsflickor hade den bästa synskärpan i världen och därför arbetade just sådana under denna gyllene tidsålder för att väva, eller trä, minnesmatriser för hand under mikroskop. Om man gjorde liknande monteringsarbete i dag skulle man utan tvivel tillgripa robotar, både på grund av den mikroskopiska skalan och för att arbetskraften förbrukades så snabbt.
Som tar var slutade man med kärnminnen och övergick till halvledare. En modern halvledarfabrik är i princip en enda stor samling robotar. Kiselskivorna poleras, tvättas, transporteras och tas igenom alla tillverkningssteg av robotar, helt enkelt för att människan är för klumpig och skulle kunna tappa saker. En tappad kassett med färdiga processorer representerar mångmiljonvärden och det överlåter man inte till människor.
