Bild: MIT.

Att hitta instängda människor vid rasolyckor är svårt på gränsen till omöjligt. Många sökningar avbryts efter ett antal dagar för att man helt enkelt antar att alla begravda då är döda. Ändå sker det då och då mirakelräddningar efter lång tid. Många organisationer, både amerikanska försvarets Darpa och universitet som MIT, arbetar med att utveckla fjärrstyrda insekter, antingen riktiga organismer med elektroder inopererade i hjärnan, eller konstgjorda flygande insekter, som skulle kunna göra sökandet effektivare. De levande insekterna undviker själv faror och kan krångla sig in på platser där en människa aldrig skulle kunna komma in. Fjärrstyrda kackerlackor är nästa räddningsarbetare.


Robotsälen Paro kurrar och pratar vänligt med pensionärer. Bild: Intelligent System Co.

Japanerna tycks ha mycket större tolerans mot robotiserade varelser än västeuropéer. Japan har också ett allvarligt problem med en åldrande befolkning. Den japanska befolkningstillväxten har stannat av och folkmängden minskar, samtidigt som andelen pensionärer ökar allt mer. Någon ska ta hand om dem på ålderdomshem och sjukhus och normaljapanen är mera intresserad av sin karriär än av gammaldags familjeliv.

Här har kanske sällskapsroboten Paro en framtid. En mjuk gosig säl-kompis som svarar, kurrar, blinkar och viftar när man klappar den. Tillverkaren utvecklar den hela tiden och ger den bättre respons. Tidigare tycktes den till exempel bli arg när man gav den en smäll, men numera är det bortprogrammerat. Paro har exporterats till både USA och Danmark.

I västerlandet ser vi tyvärr fortfarande den här typen av ”människonära” robotar som en fara och ett hot. De tar våra jobb, de kommer efter oss, de robocoppar ihjäl oss, tänk om det kommer en robotarmé och så vidare. Men som någon realistiskt tänkande nyligen skrev i ett forum om självgående robotar i Ny Teknik, när foliehattarna började yra om luftlandsatta robotarméer och drönarterror: ”Exoskelett till mormor nästa. Så slipper vi hundratals benbrott om året.”

Fakta

Läs boken ”Den okända lagen” av Isaac Asimov. Bortsett från att den är Asimov-vacker och tekno-filosofisk på sina ställen, rör sig handlingen främst runt två robotar, R Giskard och R Daneel, som resonerar kring tillämpningen av robotikens tre lagar. De försöker finna de lagar som styr människornas beteende men lyckas inte. Människan är och förblir ett mysterium för deras logiska positronbanor. Deras resonemang leder till sist fram till förståelsen att det måste finnas en okänd fjärde lag som är starkare än de tre tidigare, nämligen att om en robot får välja mellan en människas väl och mänsklighetens väl, går mänskligheten före. Eller som Gene Roddenberry skulle ha sagt: ”The need of the many outweighs the need of one.”