Kolonisera rymden – sci-fi eller sanning?

Drakes ekvation

År 1961 kom en astronom vid Areciboteleskopet, Frank Drake, fram till en ekvation som var och en kan använda för att uppskatta hur många tekniskt avancerade civilisationer det kan finnas i Vintergatan.

Från olika håll har det dock luftats tvivel mot Drakes ekvation, som att faktorerna man måste gissa är för stora och för okända för att resultatet ska bli användbart. Man kan uppskatta hur man vill, men rimliga värden på antalet sådana civilisationer kan ligga mellan 1 000 stycken och 100 miljoner.

Bild: NASA.

Det finns också uppskattningar som visar att om människan expanderar utåt i underljusfart har vi ändå nått från galaxens ena ände till den andra inom några hundratusentals år. Vi talar inte om årmiljoner. Om man då tror att vi är en av de yngsta civilisationerna i galaxen, och det finns ett antal äldre civilisationer, varför har de inte varit här redan? Det är en mycket viktig fråga.

Hur lång tid tog det innan en teknisk civilisation utvecklades på jorden? De första människoliknande varelserna dök upp för några miljoner år sedan, men riktig civilisation har inte funnits längre än några tiotusentals år. En avancerad teknisk civilisation, om vi nu får kallas oss så, har inte funnits länge och vi har bara haft möjlighet att kommunicera över långa avstånd under det senaste århundradet.

Det tog alltså jorden 4,5 miljarder år att frambringa denna civilisation. Om det är genomsnittligt, hur stora är då chanserna att vi ska stöta på andra civilisationer? Kanske är ett möte nära förestående.

Kuiperbältet är vägen utåt

Bild: NASA.

Ett jättemoln av resurser ligger och väntar i en vid bana runt solsystemet. Det kallas Kuiperbältet och är uppkallat efter den nederländske astronomen Gerard Kuiper.

Kuiperbältet består av isiga klumpar som visserligen kom in i ekliptikans banplan när solsystemet kondenserade, men inte var tillräckligt massiva för att kunna klumpa ihop sig och bli till planeter.

Kuiperbältsobjekten (KBO) består av sten, metaller, vatten-is och frusna gaser som ammoniak och metan. Vissa av dem kan vara mer än 100 kilometer i diameter och några av dem tittar vi närmare på när de blir till kometer.

Bild: NASA.

KBO är en bra bas för kolonisering, eftersom de innehåller allt som behövs för att upprätthålla liv, bara man kan få dem bekvämt inredda av en styrka med arbetsrobotar innan vi människor tar oss dit. Där finns massor av vatten och de ämnen som utgör grunden till jord, för att odla i. Kunde man bara spinna in isklumparna i nanotrådar (för att de ska tåla g-krafterna), holka ur dem och sätta snurr på dem så att det blir 1 g acceleration på insidan, blir det bekvämt för människor att bo där. Totalt hundratals triljoner människor kunde få plats, eftersom det finns så många KBO.