Ögon för en annan värld

En lins per öga

Oculus VR:s glasögon är egentligen en dvi-kopplad bildskäm som man sätter på huvudet, med en lins för varje öga. Apparaten har en bildskärm, som dock delas i två bilder om 640 gånger 800 pixel per öga.

Accelerationssensorerna i skärmen registrerar tre frihetsgrader och fungerar som en mus som kopplas till datorn via usb. Det är inget märkligt, utan det märkliga får komma via applikationerna.

Nyttiga applikationer är det för närvarande ont om, tycks det, när man gräver sig igenom dimman av spel och filmer på folk som svimmar och kräks av upplevelsen. Det gäller också att hitta något som inte kan utföras lika bekvämt med en eller flera plana skärmar.

För tillfället är dessutom upplösningen för låg för att man ska kunna läsa text på rimligt virtuellt avstånd. Även om man ökar upplösningen till 4k får man ändå inte samma kvalitet som om man tittar på en vanlig bildskärm.

Å andra sidan finns det öppen källkod-mjukvara för Oculus. Open Cobalt är en samarbetsgrupp för virtuella världar som kan användas till Oculus. Vad det handlar om är att skapa övertygande tredimensionella världar som man kan arbeta och trivas i. När flera personer ska mötas och jobba fram något, till exempel ett byggprojekt eller en produkt av något slag, kan de antingen resa halva jorden runt och sätta sig ned och prata, eller tillgripa videomöten i övertygande miljö.

Större cad-företag som Dassault har redan 3d-mötesmiljöer till sina designprogram, men att faktiskt kunna gå in i designen ger ytterligare en dimension!

Aldrig mer pinnar och bollar

Årets Nobelpris i medicin ger ännu mera hopp för det helvirtuella arbetet. Förr gjorde man modeller av molekyler med pinnar och bollar. I dag kan vi se hur molekylerna fungerar i realiteten i datormodeller, tack vare årets Nobelpristagare Martin Karplus, Michael Levitt och Arieh Warshel som gav världen möjligheten att simulera kemiska reaktioner i tre dimensioner med hjälp av både kvant- och klassisk newtonsk fysik. Virtuell molekylkonstruktion inom medicin-, livsmedel- och energisektorerna kommer sannolikt att bli en
viktig näringsgren.

Erik Lundström, grundare av penny.

Det är också alldeles uppenbart att konstnärer kan se en möjlighet i Oculus och tredimensionell modellering, i sin tur kopplat till tredimensionella utskrifter.

Det företag som kommit längst med ar-glasögon är Västeråsföretaget Penny, de har en prototyp färdig för massproduktion. Det som skiljer deras C Wear från de andra är att man som användare verkligen kan se tvärs igenom den grafiska bilden och ut i verkligheten, och att det finns en lösning för att navigera i menyer och klicka utan att behöva använda händerna.

– En stor skillnad mellan C Wear och Google Glass är hur bildprojektionen går till, säger Pennys grundare Erik Lundström.

– Redan 2008 hade vi en egendesignad prismalösning för vår förra glasögonversion, i stil med den som de flesta i dag verkar satsa på. Det som skiljde oss åt mot dåtidens konkurrenter, såväl som nutidens, är att vi valde att använda en mycket liten oled-display.