Brist på mjukvara
En av anledningarna till att det ändå fanns relativt få C64-musiker i början var bristen på ordentliga editorer, alltså mjukvara för att skapa musik. Ofta var man tvungen att kunna programmera för att skapa egna musikrutiner.
– Hubbard lärde sig maskinkod när han väl fått sin C64. Tyvärr gav han bort sin dator med tillbehör när han flyttade till USA för att jobba för Electronic Arts, och få originalfiler finns i dag kvar som vi känner till, säger Andreas Wallström.
– Det finns dock exempel på folk som hackat hans uppspelare för att få tag på musikrutinen – men så vitt jag vet finns ingen editor kopplad till den så att vem som helst kan använda Rob Hubbards egenutvecklade rutin.
Hubbard själv skrev aldrig någon editor, han jobbade utifrån synthar och skrev ned noter som sedan fördes in direkt i en maskinkodsmonitor medan musiken spelade.
För många är Rob Hubbards musik synonym med ljudkretsen i en C64, det berömda SID (Sound Interface Device) eller MOS Technology 6581, som överglänste all konkurrens trots att det under hösten 1981 utvecklades i all hast på knappt fem månader av Robert ”Bob” Yannes på Commodore.
”Jag tyckte att ljudkretsarna på marknaden var primitiva och hade uppenbarligen ritats av människor som inte visste något om musik”, har Bob Yannes sagt i en intervju.
Rob Hubbards originalnoter till ”Zoids” och ”War”, båda från 1986.
Ingen praktisk nytta
Han sökte därför inte inspiration bland samtidens datorer, utan ville egentligen bygga ett nytt krets för en flerkanalig och polyfonisk synthesizer som fler maskiner än datorer skulle kunna använda sig av. Det märks inte minst på det faktum att han på kretsen smög in en pinne vars enda uppgift är att ta in signaler från en extern källa, vilket inte har någon praktisk användning för datorn. Det gjorde att en C64 kan fungera som en mycket enkel effektprocessor.
SID-kretsen blev inte exakt som Yannes ville, men den största skillnaden gentemot konkurrenterna var ändå den precisa frekvenskontrollen; det gick att styra musikens läte, volym och vågform på ett helt annat sätt än med andra kretsar – som i princip bara kunde spela upp enstaka ljudeffekter med full volym eller ingen volym alls.
Själv helt ointresserad
Ironiskt nog visade Bob Yannes själv inget större intresse för spelmusiken som skapades med hans krets av bland andra Rob Hubbard – och inte heller för den SID-community som växte fram i dess spår under 1990-talet. I stället lämnade han hastigt Commodore och medgrundade synthmärket Ensoniq, numera ägt av Creative.
Vad som kommer att hända med Rob Hubbards notsamling är inte klart. Vän av ordning och historia vill kanske att samlingen hamnar på museum – en tanke Andreas Wallström inte är främmande för.
– Min intention är dock främst att publicera alltihop på C64.com. Jag har otroligt mycket material som väntar på att bli publikt och enda bromsklossen är egentligen tid, och i viss mån pengar, säger han.
– På grund av notsamlingens natur förvarar jag den dessutom i ett bankfack – detta är ändå datormusikens heliga graal och måste behandlas därefter.
