Sommaren 1984 var det åter dags för olympiska spel. Samma kommitté som hade utsett Moskva till värdstad fyra år tidigare hade nu valt Los Angeles som skådeplats för världens mest påkostade idrottsevenemang.
Eftersom USA bojkottat de olympiska spelen i Moskva var det kanske inte många som höjde på ögonbrynen när Sovjetunionen och östblocket gjorde detsamma när de fick chansen. Året var som sagt 1984 – inte bara övervakningens ödesmätta tidevarv, utan även kalla krigets elfte timme och datorspelens gryning.
Växte upp med Commodore 64
När författaren Thomas Engström kommer hem till mig för att spela ”Summer Games” känns det redan att luften blir lite extra laddad. Jag har hört ryktet om hans dåliga förlorarhumör och vet också sedan gammalt att han växt upp med Commodore 64.
Thomas Engström är aktuell med en internationell thrillertrilogi om före detta Stasi-medarbetaren och senare CIA-agenten Ludwig Licht. Han och hans chefer lever i nutiden, men har fastnat i något slags kalla kriget-tänk med allt vad det innebär. För mig finns det ingen bättre person att dryfta och spela det här spelet med.
– ”Summer Games” är ett av de spel som definierade bilden av både världen och på vilket sätt datorspel skulle komma att utvecklas. Spelet var ju för fasen så otroligt snyggt att man började prata om att allt på datorn snart skulle likna tecknad film. Medan andra spel hade blockiga gubbar som haltade sig fram bjöd ”Summer Games” på animeringar som såg rent mänskliga ut, säger Thomas Engström och smuttar på ölen jag hoppas ska trubba hans spelskärpa något.
”Summer Games” var Kalifornienbaserade Epyx första multisportspel och släpptes för att sammanfalla med de olympiska spelen 1984 i Los Angeles. Ingen officiell referens till OS kunde dock göras eftersom man inte hade någon licens från internationella olympiska kommittén.
Plockade inte bort ryssarna
”Summer Games” utvecklades av klassiska Epyx för att sammanfalla med OS 1984, men eftersom ingen licens var införskaffad hos internationella olympiska kommittén kunde man aldrig kalla spelet olympiskt mer än i försiktiga ordalag på lådans omslag. Men alla visste att det handlar om OS – och alla visste att Sovjetunionen skulle stå över det verkliga OS 1984.
Epyx valde dock att låta bli att plocka bort ryssarna ur spelet. ”Det skulle ha blivit för dyrt och tagit för lång tid”, har dåvarande vd:n Michael Katz sagt i en intervju.
Thomas Engström menar att detta räddade hela spelet från fiasko.
– På den tiden handlade allt om öst och väst, särskilt idrott. Vi spelade ömsom ryssar och amerikaner; Sverige fanns ju inte med, men i nödfall kunde den som kände sig lokalpatriotisk spela dansk eller norrman. Annars var det bara ryssar och amerikaner vi ville vara, säger Thomas Engström.
USA hade bojkottat OS i Moskva 1980 och Sovjetunionen och stora delar av östblocket gjorde samma sak vid OS i Los Angeles 1984. Tre månader innan invigningen tog Epyxs dock beslutet att ändå inte plocka bort ryssarna från spelet. Men man lyckades peta in fel nationalsång för Sovjet – med vilje?
”Vi spelar vilken sång vi vill”
En av finesserna i ”Summer Games” var att nationalsångerna spelades vid medaljutdelningar. Samtliga länder har de första stroferna med från respektive hymn – men av någon anledning saknas den pampiga ”Hymn till Sovjetunionen” vars melodi sedan år 2000 även används för Rysslands nationalsång med ny text. I ”Summer Games” används i stället ”Internationalen”, ett musikstycke som i dag mest hörs under arbetarrörelsen olika arrangemang.
– ”Internationalen” användes som nationalsång för Sovjetunionen fram till 1944 tills man skrev en ny och ersatte den med. Det känns lite märkligt att ett amerikanskt utvecklarteam på sju man inte skulle ha koll på detta faktum, och i min värld känns det helt enkelt som ett slags hån. ”Ni är inte med, så vi spelar vilken sång vi vill”, säger Thomas Engström.
Första gången riktiga grafiker
De snygga animeringarna och verklighetstrogna nationsflaggorna i ”Summer Games” var ingen slump. Arbetet med titeln var första gången Epyx använde sig av en grafiker i spelutvecklingen, vilket också gav utslag direkt på slutresultatet med idel höga recensionsbetyg och stora försäljningsframgångar. Tidigare hade programmerarna själva stått för grafiken.
– Det finns en presentationsansats och en förpackning av innehållet i ”Summer Games” som andra spel inte var i närheten av vid denna tid. Allt är gjort för att det ska kännas som att titta på sport på tv, hur fånigt och fult det än må se ut i dag, säger Thomas Engström.
– Detta var helt enkelt ett spel gjort för att du skulle kunna få se ryssen få däng närhelst du ville – därför tror jag att det var otänkbart att plocka bort dem; vad hade du då kvar?
Själva spelet baserades på ett tidigare spelkoncept av Scott Nelson kallat ”Sweat!: The Decathlon Game” – som aldrig blev färdigt. ”Summer Games” var även första gången en grafiker ingick i utvecklingsteamet hos Epyx, vilket syns i detaljerna i animeringarna jämfört med andra spel från den tiden.
Än i dag håller ”Summer Games” för att plocka fram och spela under svala junikvällar när det riktiga OS känns långt bort. En del av grenarna känns mindre angelägna än andra, om vi ska vara ärliga – men som kuriosa och underhållning för en dryg halvtimme duger den här 30-åringen ännu.
På nästa sida kan du se bilder och fakta om de olika grenarna i Summer Games!
