Människolika robotar – sci-fi eller sanning?

Först kanske man ska fundera på varför människan ser ut som hon gör. Det finns en anledning till varför det naturliga urvalet har gjort oss till de varelser vi är.

Vi har blivit högresta för att det bra att ha en hög utkikspunkt: man måste kunna se bytesdjuren och fienden på rimligt avstånd. Två ögon är bra för avståndsbedömning till fienden och ett färgseende är bra för att kunna avgöra om maten är ätbar. På grund av att våra händer och fingrar ser ut som de gör har vi kunnat bygga det samhälle vi har nu.

Till det kommer en stor hjärna med extrem multitaskingförmåga, och vårt ifrågasättande och ständiga önskan om ett bättre liv har gjort att människan alltid strävar efter att uppfinna och nå längre.

Roboten Honda Asimo ligger långt framme i utvecklingen, men den är ändå tämligen värdelös i en hushållsituation.

Människan har också mindre lyckade egenskaper. Vår verbala kommunikation må vara intrikat och kunna överföra känslor, men den har väldigt kort räckvidd. Där har till exempel valar och delfiner lyckats mycket bättre. Knölvalar kan kommunicera över halva jorden utan särskilda hjälpmedel. På det området tvingas vi kompensera med vår uppfinningsrikedom och skapa radiosändare och annat.

Myror kan bära tungt. Bild: Vlastní fotografie.

Muskelkraften är det inte heller särskilt mycket bevänt med. Vi kan i normalfallet inte lyfta mer än halva vår kroppsvikt och då med stort besvär och låg uthållighet. Myror är fantastiskt mycket mera utvecklade på den punkten.
Vi har ingen särskild resistens mot att förlora våra kroppsvätskor och kan inte ersätta dem med den vanligaste vätskan på jorden – havsvatten. Huden är visserligen ett finurligt organ, men den fungerar inte i torra klimat eller vid låga tryck. Större delen av universum är vakuum och där blir vi snabbt till förtorkade mumier.

Vi har ingen särskild tolerans mot joniserande strålning, höga temperaturer eller andra gaser än syre och kväve. Så bra då att vår värld inte erbjuder särskilt mycket strålning eller värme och att lufthavet är som det är. I andra miljöer är vi chanslösa, till skillnad från exempelvis björndjur eller bakterier. Vi måste skaffa tilläggsskal i form av skyddsdräkt och ta med oss egen atmosfär.

Människans inlärningsförmåga är bra under späd ålder då vi till exempel lätt kan sätta oss in ett eller flera nya språk. Den förmågan avtar under skolådern och för en vuxen människa är det mycket svårt att till fullo lära sig ett nytt språk om man inte har särskild fallenhet för det.

Är människolika robotar eftersträvansvärda?

Marvin the Paranoid Android är kanske mera människolik än någon annan robot. Han har förmågan att se allt från den mörka sidan. Picture: Touchstone/Everett/Rex Features.