Så kartläggs du av NSA

Innan internet var spaning och övervakning av personer en kostsam och tidsödande uppgift. Antalet personer som kunde stå under myndigheternas bevakning var begränsat. I och med internets utbredning har den här begränsningen i princip försvunnit – det är i dag möjligt att övervaka betydligt fler personer än för tjugo år sedan.

Om en mäktig myndighet vill övervaka just dig finns det mängder av informationskällor att ta till, och sedan 11 september-attackerna har särskilt de amerikanska myndigheternas befogenheter att begära ut information från amerikanska företag ökat markant.

Når ända till Sverige

När man pratar om ”en mäktig myndighet”, som har resurser nog att genomföra massövervakning av personer, tänker många i dag på den amerikanska myndigheten NSA, National Security Agency. De kan övervaka även dig som är bosatt i Sverige, för du använder med stor sannolikhet en uppsjö av amerikanska tjänster.

En rad förändringar i amerikansk lag infördes av president George W Bush i oktober 2011 i svallvågorna efter terrorattentaten 11 september. Förändringar i den så kallade Patriot Act ger amerikanska myndigheter större befogenheter att övervaka bland annat internet, i syfte att identifiera och stoppa terrorister.

Sedan Patriot Acts införande har de amerikanska myndigheternas befogenheter att övervaka internet ökat ännu mer genom flera tillägg till Patriot Act. I dag har NSA och andra amerikanska myndigheter befogenhet att begära ut data från alla amerikanska företag, och när det sker får dessutom företagen inte informera användarna om att data begärts ut.

Publik information över hur många regeringsförfrågningar om informationsutdrag som mottagits av 5 stora amerikanska företag. Observera att de här siffrorna även innehåller regeringsförfrågningar från andra länders myndigheter. Regeringsförfrågningar från Sverige redovisas i en separat kolumn.

Exempel på vilken information som NSA kan få om en vanlig person genom att lagligt begära information från amerikanska företag genom så kallade regeringsförfrågningar. Informationen kan användas för att binda en misstänkt person till ett brott.

Kan publicera förfrågningarna

På senare år har dock skett en förändring, då företagen fått rätt att publicera hur många regeringsförfrågningar som de mottagit. De flesta stora företag redovisar därför nu så kallade insynsrapporter på halvårsbasis.

Stora företag som Facebook, Google och Microsoft tillhandahåller tjänster som används av de flesta av oss och från publicerade insynsrapporter framgår att det också är dessa företag har fått ta emot flest regeringsförfrågningar – under en sexmånadersperiod har företagen tagit emot 25 607 (Facebook), 27 477 (Google) respektive 35 083 (Microsoft) regeringsförfrågningar.

Utifrån de här siffrorna kan man se att Patriot Act och dess efterföljande tillägg inte bara är en pappersprodukt utan något som används frekvent i praktiken.

Ingen orimligt kostnad

Man kan diskutera om det är tekniskt möjligt för NSA att genomföra massövervakning. Det är lätt att anta att insamling av stora mängder data om väldigt många personer medför en orimlig kostnad för datalagring, men i information som offentliggjorts av Edward Snowden, före detta it-konsult hos NSA, framgår att myndigheten övervakat 125 miljarder telefonsamtal under januari 2013.

När det rör sig om en så här stor mängd telefonsamtal är det lätt tro att det är orimligt att lagra alla samtalen i sin helhet och att endast metadata lagrats. För att göra en rimlighetsbedömning om NSA, eller andra myndigheter, har tillräckligt med resurser för att lagra de stora datamängder som samlas in vid lagring av 125 miljarder telefonsamtal i sin helhet eller tänker vi oss följande räkneexempel.

Låt oss anta att 125 miljarder samtal samlats in och att de genomförts med en snittlängd på 3 minuter. Ett 3 minuters samtal kräver uppskattningsvis 1,5 megabyte i diskutrymme (baserat på en bandbredd på 64 kilobit per sekund). Det betyder att 125 miljarder samtal okomprimerat kräver 187,5 petabyte (10^15 bytes) i lagringsutrymme.