Pex ”Mahoney” Tufvesson skrev Noisetracker till Amiga och förändrade datormusikhistorien. Foto: Bengt Alm

Pex Tufvesson är ena halvan av den kända demoduon Mahoney & Kaktus som inledde sin karriär på C64-scenen. När Anders ”Kaktus” Berkeman hade skaffat en Amiga 500 dröjde det inte länge förrän Pex ”Mahoney” Tufvesson gjorde samma sak, och två veckor senare skrev han sin första Amiga-demo.
Pex hade alltid varit intresserad av musik. Han spelar flera instrument och i dag sjunger han även i en a cappella-grupp.


Datorn som Pex Tufvesson skrev Noisetracker på i föräldrahemmet.


Pex Tufvesson strax efter att han lämnat C64 för Amiga 500.
Foto: Privat

Maximalt fyra toner

Det vanligaste sättet att skriva musik till Amiga-datorerna var via en tracker – en musikeditor som fungerar som en fyrakanal­ers pianorulle och spelar den sampling markören sveper över, alltså maximalt fyra toner samtidigt i normalläget.

Den första tracker-mjukvaran hette Ultimate Soundtracker och var skriven av tyske Karsten Obarski. Pex Tufvesson föll direkt för trackerns fördelar – men det fanns problem.

– Grundidén i Soundtracker var förtjusande, men tyvärr fanns det en del grova buggar och andra tillkortakommanden. Jag försökte kontakta Karsten Obarski med buggrapporter, men via omvägar fick jag veta att han inte tänkte göra någonting åt saken och att Soundtracker inte var någon kommersiell framgång. I dag hade den klassats som abandonware, men på den tiden var det bara frustrerande.

Pex Tufvesson tog saken i egna händer och disassemblerade hela programmet. Efter mycket möda hade han hela assemblerkoden till Soundtracker på sitt bord. Han fixade buggarna, ökade antalet samplingar från 15 till 31 och släppte Noisetracker 1.0 den 1 augusti 1989. Denna första version innehöll dock också några buggar, så version 1.1 släpptes bara en vecka senare.

– Jag och Anders hjälptes åt, jag kodade och han stod för testandet, minns Pex Tufvesson.

– Jag hade två disketter som jag alternerade mellan – så fort jag hade en stabil version av programmet tog jag en kopia av första disketten på den andra och fortsatte att programmera på denna. Källkoden låg till en början på hela 225 kilobyte, vilket fyllde halva minnet på en icke-expanderad Amiga 500, så det fanns inte mycket plats kvar för samplingar om jag samtidigt skulle ha utvecklingsmiljön Asmone i minnet. För att verkligen testa krävdes alltså att allt sådant stängdes ner.

Grafiken ritade Pex Tufvesson i klassiska ritprogrammet Deluxe Paint, och koordinaterna för knapparna skrevs in manuellt i assemblerkoden.


Den 7 augusti 1989 är det magiska datumet för första stabila version­en av Noisetracker.


Noisetracker 1.0 var bara aktuellt i en vecka innan version 1.1 släpptes.

Nöjd med 2.0

Rutinerna för att hålla reda på var användaren klickar är Pex Tufvessons egna, och han skrev även en realtidszoomer för att musikern lättare ska kunna styra amplituden på samplingarna.

– De riktigt stora förbättringarna kom i och med Noisetracker version 2.0 som släpptes i april 1990. I den kan användaren sampla egna instrument och hantera sin instrumentsamling bättre, bland annat genom direktredigering. Jag lade även in ett enkelt stöd för midi. Den versionen av Noisetracker motsvarade ungefär det musikprogram jag själv ville ha.

Mot slutet av 1990 började fler trackers dyka upp, till exempel Protracker som tog över när Tufvesson slutade vidareutveckla sitt program. Noisetracker föll långsamt i glömska allteftersom han själv tog sig an nya utmaningar. I dag är Pex Tufvesson fortfarande aktiv på C64-scenen som på senare år fått ny livskraft.

Genom åren har hundratals musiker hört av sig till Pex Tufvesson och tackat för Noisetracker som i flera fall fanns med i starten av deras karriärer.



”Blev min trogna vapendragare”
Tomas Danko är legendarisk demomusiker på C64- och Amiga-scenen i gruppen Fairlight som han fort farande är aktiv medlem i.

– Jag kom från C64-scenen och när jag började göra musik på Amiga inledde jag med Soundtracker och några mediokra försök i Sonix. Noise­tracker var betydligt mer robust och med utökade funktioner i framför allt samplereditorn, så denna blev min trogna vapendragare när det begav sig.
Förutom mängder av demomusik har Tomas Danko även släppt några album samt skapat musik till Amiga-spel, däribland ”Deep Core” från Dynafield Systems år 1993 (tinytw.se/deepcore).

En trackerklassiker signerad Danko är stycket ”Complications” från 1990 (tinytw.se/compli). Då internet, Youtube och Spotify var åratal bort spreds den här musiken för hand, på diskett.

– På något vis spreds ett fåtal av de femtiotal trackerlåtar jag knåpade ihop till väldigt många människor. Jag förstod nog inte förrän långt senare hur omfattande hela demoverksamheten var.

Användes av Axwell

Programmet användes av i stort sett samtliga demogrupper på Amiga-scenen, bland de mer spektakulära namnen återfinns Axel Christofer Hedfors, i dag mer känd som Axwell i Swedish House Mafia.

– Jag hade ärligt talat ingen aning om att demovärlden skulle gilla Noisetracker och att det skulle få en sådan spridning, säger Pex Tufvesson.

– Jag får fortfarande brev och meddelanden från människor som introducerades till Noisetracker som unga, bland annat för någon vecka sedan då någon skrev: ”You and Karsten Obarski destroyed my youth but shaped my whole life, so that’s ok mate!” Sådant sätter fortfarande en liten guldkant på tillvaron.

Läs boken!

Mer om Pex ”Mahoney” Tufvesson och den tidiga C64-scenen finns att läsa i Jimmy Wilhelmsson splitternya bok ”Generation 64”. Där beskrivs hur betydande delar av Sveriges it-, spel- och musikframgångar kan spåras i nätverken kring hemdatorn Commodore 64. Kolla in sajten generation64.se!