Molnet - mogna tjänster eller dyra krascher?

När molnet började slå igenom talades det mycket om de stora besparingar som snabbt skulle göras ute på företagen. Det har tagit längre tid för användarna att ta till sig molnet än vad många bedömare trodde vid den första hypen. Frågor om säkerhet och pålitlighet för molntjänster ställs efter uppmärksammade avbrott och avslöjanden om den amerikanska säkerhetsorganisationen NSA:s avlyssning av datatrafik.

Kommer molntrenden att stanna av? Är marknaden på väg att förändras? Efterfrågar kunderna nya tjänster? Kan ny lagstiftning ge bättre tjänster? Det här är frågor som vi på TechWorld ställde oss inför arbetet med den här artikeln – vi frågade dels olika experter, dels er läsare i en enkät.

Molnet – ett luddigt begrepp

Molnet är ett relativt nytt koncept, därför saknas det en internationellt giltig beskrivning av vad som avses, vilken terminologi som bör användas för det och hur olika koncept ska delas in. Det gör det svårare att kunna se hur trenden utvecklas och vilka förväntningar som användare bör ha på tekniken.

En vanlig beskrivning är att molnet kan förse kunder med lagring och processorkraft så väl som programvara. Detta köps som tjänster över internet. Själva begreppet kommer från internets begynnelse då man ofta ritade nätverk som moln, och eftersom användarna ofta inte vet var data befinner sig fysiskt kan det liknas vid att de finns ”uppe bland molnen”.

Det är inte nödvändigt att binda upp sig till en infrastruktur, utan funktionen kan flexibelt skalas upp och ned efter behov, till exempel vid en produktutveckling, kvartalsrapporter eller för säsongstoppar som julhandeln.

Om tjänsten går ned bryts användningen av programmen som finns uppkopplade mot den och data kan gå förlorade. När molnet började användas var avbrott i driften vanligare då även utrangerade servrar användes i molnmiljöer. I dag är det annorlunda – dagens molnplattformar är distribuerade och speglade, data är redundanta. Leverantörerna vet var respektive kunds data ligger.

Moln delas ofta upp i fyra typer: privata, publika, hybridmoln och gemensamhetsmoln.

I ett privat moln levereras molntjänsten på en infrastruktur som endast tillhör kunden. Infrastrukturen finns på en privat server eller på en dedikerad del av en delad server. Ägaren får själv tillhandahålla hårdvara och program för att själva administrera dem.

Publika moln ägs av leverantören av tjänsten och fler kunder får använda samma infrastruktur. Internettjänsterna finns i det stora, publika molnet.
I hybridlösningar blandas det privata och det publika – en del data skickas till publika moln, andra till privata moln.

Gemensamhetsmoln (community clouds) har en infrastruktur som hålls tillgänglig av en tredje part för organisationer och grupper med gemensamma behov, till exempel att upprätthålla hög säkerhet eller följa vissa lagar. Skalfördelarna med att dela ett privat moln sänker priset för alla användare. Exempel på gemensamhetsmoln är brittiska statens G-cloud och lufttransportindustrins ATI Cloud.

Riskhantering i molnet byggs upp av lika delar förtrolighet mellan leverantör och kund, integritet för data och tillgänglighet för data. Resultatet blir informationssäkerhet.

Kan vara säkrare än din hall

Ofta används molntjänster för mindre känsliga uppgifter, men det håller på att ändras eftersom den egna lokala fysiska servern kan vara mindre lämplig om den egna serverhallen inte är tillräckligt bra skyddad. Data­centren för molntjänster är byggda för att vara robusta mot avbrott. Andra ser att de behöver behålla infrastrukturen och använder därför hybridmoln.

Ett av de avbrott som väckt större uppmärksamhet var när Tieto i november 2011 inte kunde hantera ett haveri där 1 800 servrar stod stilla. Enligt en oberoende expertutredning var inte Tietos förmåga att hantera ett så omfattande problem tillräcklig. Två minneskretsar i ett datalagringssystem slutade att fungera, vilket slog ut lagringssystemet med det omfattande driftstoppet som följd. Återställningstiden förlängdes av att viktig styrinformation låg på det drabbade lagringssystemet.

Bland de drabbade kunderna fanns Apoteket, Svensk Bilprovning, SBAB Bank och Socialstyrelsen – alla med avtal om att deras system skulle fungera med en upptid på 99,8 procent.