Moderkort genom tiderna

1995: Så är tiden kommer till Pentium-processorn, och vi är tillbaka med AT-format på moderkorten. Nu börjar de underliga sockelnamnen komma. Det här kort är utrustat med sockel 7.

Cacheminnet är fortfarande externt, längst nere till vänster och 16-bitars isa-buss är fortfarande högmodern, även om pci-bussen börjar ta över.
Antalet in- och utgångar har ökat sedan tidigare, men är kryptiskt placerad i form av pinnrader (headers) inne mellan databusskontakterna. Utöver tangentbord har kortet com-port, anslutning till game controller, diskettenhet, två ide-anslutningar, skrivarport och kontroller på datorlådans frontpanel.

1996: Vi har hunnit till processorsockel 8. Detta AT-kort har plats för två Pentium Pro 200 megahertz-processorer och det finns flera pci-kortplatser än 16-bitars isa, som dock vägrar att avlida.

Notera att in- och utgångarna nu har fått standardkontakter för 9-pinnars dubbla com-portar, tangentbord och mus och sitter längs kortets ena sida. Anslutning till diskettenhet och dubbla ide-anslutningar har fått standardkontakter för flatkabel, längst upp på kortet.

Level 2-cacheminnet har flyttat in i processorerna. Spänningsregleringen på kortet är linjär och kräver kylflänsar, men med relativt få och små kondensatorer.

1998: Pentium II introducerades i form av en modul på kretskort med inbyggd fläkt (slot 1). Switchade dc/dc-omvandlare var nyligen introducerade. I och med detta kom problemen med de uppsvällda elektrolytkondensatorerna.

Kvar på databussen finns bara en isa-busskontakt, men fem för pci. Notera litiumbatteriet. Det finns både standard 33 megahertz ide och 66 megahertz ide med raid-funktion. Nu börjar hårddiskarna gå fort.

Agp-anslutningen gör sitt intåg för grafikkorten, eftersom man inte längre ansåg att pci-bussen var snabb nog.

2000: Pentium III dök upp på moderkorten omkring millennieskiftet, och nu börjar de switchade dc/dc-omvandlarna flytta in definitivt. Kylbehovet ökade, men kylflänsarna har inte blivit modebetonade ännu.

Här ser vi för första gången inbyggt ethernet på kortet, och fyra usb-portar. En särskild nyhet är att kortet fått vga-grafik, men agp-kortplatsen finns kvar. Minnet är av typen sd-ram 133 megahertz. Från och med nu gäller det skära kontaktklustret parallell-com-vga.

2004: När Pentium 4 kom behövdes mera kraft, så kraftkontakten har byggts ut till 24 pinnar så att man ska kunna parallellkoppla flera 5- och 12-voltsledare. I nedre vänstra hörnet hittar vi en fyrpolig kontakt märkt ATX12V för extra kraft till processorn, eftersom den nu blivit så strömhungrig att den vanliga kraftkontakten inte räcker.

För att minska problemen med överbelastade kondensatorer har man övergått från tidigare enfasig till trefasig dc/dc-omvandlare.

Agp-platsen är borta, ersatt av en pci express eftersom agp ansågs för långsam för högupplöst grafik. Utöver de vanliga pci-kortplatserna finner vi också tre korta pcie-x1-platser. I och med pcie kunde kortkontakterna krympas eftersom denna nya standard sänder adresser och data seriellt, till skillnad från pci som sänder parallellt.

Här dyker också sata-anslutningar till hårddisk upp för första gången, liksom 5.1-ljud.

2005: Det här Extended ATX-kortet för 2 stycken AMD Opteron-processorer såg dagens ljus, huvudsakligen avsett för servrar med mindre behov av grafik. Trefasig dc/dc-omvandlare är nu standard och polymerkondensatorer (de ljusgrå med ljusblå märkning) har börjat dyka upp på hårt belastade ställen.

Minnet är av typen DDR. Databussen har begåvats med 4 stycken 64-bitars pci-kontakter och en enda ynka standard-pci finns kvar.

Än en gång har grafikanslutningen ändrats. Nu finner vi en agp 8x-kortplats. Fyra stycken sata, gigabit-ethernet från Broadcom och två stycken firewire är nytt för datakommunikation och spdif på koax är nytt i ljudet. Det skära kontaktklustret finns kvar.

2014: Så är vi framme vid dagens monsterkort med AMD-sockeln AM3+ avsedd för till exempel en åttakärnig FX8350-processor på 4 gigahertz. Minnestypen är nu ddr3 i 2133 megahertz och kortet klarar upp till 32 gigabyte.

All aluminium har blivit sexigt blå och intill processorsockeln tronar den nu åttafasiga dc/dc-omvandlaren, helt och hållet utrustad med polymerkondensatorer. Värmen leds vidare med heat pipe till den extra kylflänsen till vänster om processorn. Kraftanslutningen har utökats ytterligare till EATX 24+8 poler för att klara cirka 140 watt på 12-volten.

Bios:en är av uefi-typ som kan starta från diskar större än 2 terabyte och har blivit så komplex att den till och med har musstöd. Med knappen directkey kan man hoppa in i bios direkt utan att behöva starta om och minnas en tangentkombination, och med memok-knappen kan man starta automatisk minnesanpassning. Jorå, minnet måste fintrimmas.

För övrigt finns sju sata-anslutningar, och ide-bussen är nu borta helt. Databussen har fyra pcie-x16-kortplatser. En ynka pci-plats klamrar sig kvar, tillsammans med en stackars pcie-x1.

Optisk spdif har tillkommit för ljudet, som nu blivit åttakanaligt.