Likt en förvirrad don Quijote slåss domstolarna mot den nya transporttjänsten Uber. Taxibolag strejkar och storstäder avstannar i kaos. Taxibranschen känner sig hotad och gör vad den kan för att slå tillbaka. Men vad kan de i längden göra emot en mobiltjänst som dessutom är miljövänlig? Tyska taxiunionen kallar sin konkurrent en ”gräshoppssvärms-ekonomi” och en ”anarkistisk form av kapitalism”.

Uber-bråket har hållit på ett tag och gått från minimalt till hemuliskt. Tjänsten är i skrivande stund förbjuden i Tyskland och Belgien. Ändå kommer taxibolagen i slutänden inte att komma någonstans. Vem som helst har väl rätt att ta upp vem som helst i sin bil och köra denne var som helst?

Taxibolagen hävdar att Ubers förare inte lyder under samma regelverk som taxiförare, och att taxi därför måste vara en dyrare tjänst. Svenska Transportstyrelsen har slagit ned på att Ubers bilar inte har taxameter, fast Ubers pris redan är ungefärligen givet före köpet. Tycker du inte om priset kan du avbeställa. Och det går att klaga i efterhand.

Jag vet en konkurrensmetod. Taxibolagen kan sänka priserna, eller erbjuda samma tjänst: Man beställer via internet, man får se exakt hur man kommer köra, och det ungefärliga priset. En elektronisk karta visar när en bil allokerats och var den befinner sig. När bilen är nästan framme hos dig kommer ett sms. Men ånej, det här vill taxiåkarna inte höra talas om.

Vill man använda taxi kan man gå till en taxistolpe och hoppas att det står en bil där, eller ringa till ett taxiföretag och hoppas att de skickar en bil. Om det inte är helgkväll förstås, då kan man ringa till ett taxiföretag och hoppas att de svarar. Att få en taxi kan man glömma. Med Uber behöver man inte röra sig ur fläcken och man behöver inte sitta i telefonkö. Man beställer via internet.

Man säger sin adress till taxiföraren och hoppas att han vet vägen, vilket inte alls alltid är fallet. Är man någonstans där man inte själv vet vägen, hoppas man att föraren inte kör en omväg. När man beställer med Uber kan man se exakt den väg som bilen kommer att köra, och man kan ändra den om man inte håller med, innan man beställer.

I en taxi sitter man och nervöskollar taxametern om man är osäker på om man har råd med resan, samtidigt som man försöker lista ut om chauffören har tryckt in rätt taxa eller om han luras. Med Uber presenteras priset innan man beställer. I en vanlig taxi får man hoppas att föraren har växel eller tar kort. Ska man ge dricks? Hur mycket?

Vad gäller Uber betalar man inte föraren, man betalar Uber, via kort, på internet. Föraren får sedan betalt av Uber.

Och se det ur förarens synvinkel. Det hanteras inga kontanter, så det finns ingen risk för rån, ingen risk för springnota. Föraren vet i förväg hur mycket han får betalt, han vet vart han ska och hur man kör. Inget mer stanna på gatan, kolla vart de resande ska och sedan säga ”fel håll” därför att han vet att han inte får någon körning åt andra hållet.

Taxiföretagens kamp mot Uber är som om kartförsäljarna skulle börja stämma Google Maps eller turistbussåkerierna skulle vilja förbjuda Street View.

Fakta

Hissat
Miljöpartiet i Vingåkers Pernilla Hagberg är inte längre kandidat i kommunalvalet. Hon är livrädd för kondensstrimmor från jetflygplan och hävdar att USA, CIA, NSA och Ryssland styr Sveriges väder med hjälp av chemtrails. Hon avgick ”i samförstånd med partiet”. Tyvärr finns det andra muppar som fortsätter att tro.

Dissat
Storsjöodjurscentret i Svenstavik i Östersund byggdes för nio bortkastade kommunala miljoner, och man skaffade troende personal. Men det kom allt för få besökare och undervattenskamerorna
pajade. Kommun­en satsade pengar på pseudovetenskap. DET FINNS INGET STORSJÖ­ODJUR! OK?