“This is the BBC World Service. News at the top of the hour. BZZZZZZZZZZZZZZZZZZ”.
Så lät det för det mesta på kortvågen under kalla kriget. BBC:s kortvågssändningar var särskilt förhatliga för diktaturerna i östblocket. Deutsche Welle, Radio Free Europe och Voice of America var andra röda skynken.
”Det ryska bruset” i bemärkelsen svårtydda radiosändningar från Ryssland, är och har varit flera saker, med varierande ursprung. Det finns mycket brus, buller och störningar på radio över huvud taget. De radioband som spänner över hela världen är ingalunda något lugnt ställe, utan de kokar ständigt av störningar, stationer som sänder ovanpå varandra och allehanda pip, tjut och brak. Mycket av eländet kommer från Ryssland, även om det har minskat betydligt sedan Sovjetunionen föll.
En av de bästa kortvågsmottagarna någonsin, en Drake SPR-4. Den uppfångar allt på kortvågen med mycket stor noggrannhet. Bild: Universal Radio, Inc.
Man kan dela upp de svårtydda radiosändningarna i tre typer: störsändare avsedda att dölja annan information, buller- och nummersändare avsedda att överföra hemlig information och kortvågsradar avsedd att hitta interkontinentala robotar bortom jordens krökning.
Störsändare för att hindra informationsflöde
Trots hot om hårda straff satt medborgarna i östblocket med öronen på helspänn och försökte så gott det gick att lyssna på västeuropeiska nyhetssändningar och Vatikanradion (religion var förbjudet i Sovjet). De enda stationer som slank igenom utan störning var av typen Radio Luxemburg, som var opolitiska.
Längs Sovjets gränser stod störsändare som riktats in mot unionen, för att med vrålande kortvågsbuller döda all influens utifrån, även om det aldrig lyckades helt i gränstrakterna. Även tv-sändningar från väst, som läckte in över östblockets gränser, stördes på detta sätt. Avsikten med en störsändare är att dränka en oönskad sändare med en bärvåg modulerad med sådant ljud och med sådan uteffekt att inget ursprungligt ljud kan höras. Eftersom sovjeterna inte brydde sig så mycket om följdskador kunde störsändarna på kortvåg höras alldeles utmärkt i Sverige också.
Modern reseradio med kortvåg, utmärkt att lyssna på störsändare med. Bild: Stefan Kühn, CC0.
Diktaturer har alltid velat hindra medborgarna från att skaffa sig egen information från omvärlden. Där har Ryssland dessutom haft en fördel, eftersom resten av världen talar engelska, vilket få ryssar gör. Störandet stod på sin höjdpunkt under kalla kriget (1946-1990) men det förekom ända till Sovjetunionens fall 1991. Numera är det andra diktaturer som stör, som Kina, Iran, båda Korea, med flera.
Här kan du läsa en omfattande lista.
Nummersändare och bullersändare
Nummersändare sänder en särskiljande ton eller annat ljud under lång tid och avbryter då och då för ett talat meddelande. Bullersändare som den välkända UVB-76, fungerar som markörer eller fyrar på en bestämd och välkänd frekvens, som antingen agenter planterade i utlandet kan ha som källa till meddelanden vid bestämda tider, eller som militära enheter i fält kan få order ifrån.
En ton eller tonserie som pågår dygnet runt i flera månader eller år kan inte ha något informationsinnehåll, annat än att visa att den existerar och tjäna som riktmärke för en lyssnare som vet när det är dags att lyssna. En tonserie behövs för att sändaren ska skilja sig från en tom, omodulerad bärvåg, som också låter som ett tjut, som kan komma från var som helst eller vara en blandningsprodukt (falsk bärvåg). Dessutom vet man att den dag sändaren tystnar, har det hänt något allvarligt. Ryssland är ingalunda ensamt på scenen. Nummersändare finns sannolikt också i England, USA, Kuba, Iran med flera.
Just UVB-76 (The Buzzer), eller numera MDZhB (МДЖБ) är involverad i den militära ordergången i det ryska västliga militärdistriktet (i vilket Moskva och St. Petersburg befinner sig). Den sänder surr under långa tider, som då och då avbryts av kodade talmeddelanden. Talmeddelandena hålls på ett format kallat ”monolit” med rysk militär terminologi och sänds mellan ett högkvarter och underordnad militär enhet. Avsikten med meddelandena är att prova om enheten är redo, för utbildning, varningar och meddelanden om mobilisering.
Kodböcker måste vara små. Här är en som är så liten att man behöver ett särskilt förstoringsglas. Bild: Kanadensiska säkerhetspolisen
En hemlig agent kan inte svara på en sändning utan att avslöja sin position. Därför är meddelandena enkelriktade. För att vara säker på att meddelandet uppfattas, upprepas det väldigt många gånger. För att vara säker på att kryptot inte kan knäckas används i de fall man känner till så kallade kodboks- eller engångskrypto, där nyckeln är lika lång som meddelandet. Kodböcker är kända i en mängd olika format, avpassade för skoklackar, puderdosor etc. För att agenten inte ska behöva skaffa avslöjande specialutrustning, sänds meddelandena som mänskligt tal på helt vanlig kortvåg.
De krypterade sändningarna kan låta på en mängd olika sätt, oftast som långa, upprepade nummerserier som läses timme ut och timme in, men även som tonserier, polytoner, teletypeströmmar, data, otydbar morse, brusstötar och så vidare. Detta ska dessutom skiljas från kända fenomen som Sitor, Amtor och PSK31-paketradio, slowscan-television, frekvensskiftad teletype och vad som för ett otränat öra kan låta som rent brus: drm, digitala stereosändningar på kort- och mellanvåg.
OTH-radar – en råstark sändare
Under 1976 började det ticka oroväckande i de allra flesta västliga kortvågsmottagare, nästan oavsett inställd frekvens. Ibland tickade det likadant även i grammofoner och bandspelare. Det handlade om en råstark sändare med mycket breda sidband, som sände mycket korta pulser.
Avsikten med Duga-3 i Tjernobyl var att hitta det joniserade spåret från flamman när en interkontinental robot sändes upp från nordamerikanskt territorium eller någon ubåt däromkring. Raketen i sig själv är för liten att upptäcka, men flamman drar ett joniserat spår i atmosfären som är en mycket bättre radarreflektor. Metoden tycks ha fungerat, eftersom Duga-3 kan antas ha varit driftversionen efter Duga-1 och -2.
Duga-radarn i Ukraina, var riktad nordväst mot Stockholm (!), över Mellansverige och mot Nordamerika via Grönland. Om du tittar närmare på staketet ”The Fence” i filmen ”Divergent” av Neil Burger ser du att det är en långversion av Duga. Bild: Ingmar Runge, CC BY 3.0
Så här ser radarn ut uppifrån. Notera att det här bara är sändaren. Mottagarstationen ”RF A3330” är inte alls så imponerande och står 57 kilometer nordost om de tio megawatten.
Europakartan visar varför Sverige var extra hårt drabbat av Duga-3. Vi ligger i vägen, på väg mot det nordamerikanska fastlandet.
Duga lades ned 1989. Sedan dess har det kommit nya, bättre metoder att hitta nyligen avskjutna raketer, till exempel infraröd-seende satelliter.
Slutsats
Sedan det kalla kriget har mycket hänt på kommunikationsfronten. Slagfältet har flyttats till internet och kortvågen har minskat i intresse. De stora nyhetsbyråerna sänder inte längre telegram på kortvågen utan använder internet. Krigföring i etern var bara gårdagens cyberkrigföring. Störsändarna var bara gårdagens ddos. De utförde precis samma tjänst, att förhindra åtkomst till information.
Tro för den skull inte att kortvågen har blivit helt ointressant. Även om Tor är ett bra sätt att överföra hemlig information på internet, använder sig terrorgrupper fortfarande gärna av kortvåg för sina mail, eftersom det är betydligt svårare att avlyssna än internet.
Du kan ha mycket roligt med att lyssna på kortvågsradio, bara du lär dig känna igen de olika modulationstyperna. Att lära sig sköta en kortvågsradio intill perfektion är som när en musiker som lär sig spela ett instrument på gehör.
Läs mer:
Tidigare artikel om nummersändare
Nummersändare i världen
Särskilt om The Buzzer
UVB-76
Hackspetten
SITOR
PSK31
Slow-Scan TV
En spännande spionberättelse med Stasi, kortvåg och hemliga koder, som kan ha varit verklig
