Den mystiska mekanismen på havets botten

Ska det vara retro så ska det. Det absolut yttersta retro av all retro är en sten med lite metalldelar som sticker ut. Den hittades av en pärlfiskare i ett skeppsvrak utanför den grekiska ön Antikythera år 1901. Då visste man inte vad det var. I dag vet vi att det är en mycket komplicerad växellåda. Att kalla det för räknande maskin är att ta i, men det är en handvevad astronomisk kalender med betydande noggrannhet.

Det här är inte framsidan av Antikythera-mekanismen, utan bara det största kvarvarande fragmentet, kallat fragment A. Bild: Marsyas (CC BY-SA 3.0).

Rengöringen av fyndet pågick i mer än 50 år. Maskinens ursprungliga mått lär ha varit 33 cm hög, 17 cm bred och 9 cm djup. Den var monterad i en träram.

Många teorier har framkastats om dess funktion men det var först i och med röntgenfotografering 1971 som man fick en inre inblick i den. Ett flertal teorier om funktionen uppstod då, och alla pekande mot någon slags kalender.

I och med Hewlett-Packards 3d-röntgentomografi 2006 kunde man någorlunda bestämma vad det var för mekanism och tyda fler än 2 000 gammalgrekiska skrivtecken.

Hallå?! tänker du kanske nu. De gamla grekerna hade väl inga matematiska mekanismer? Var inte det mest skäggiga filosofer som satt på marmortrappor, pratade om stjärntecknen och ritade i sanden?

Med kunskap om celest mekanik var idén bakom mekanismen kanske inte så svår, men att sedan verkligen framställa den var en helt annan femma. Men tydligen var man kapabla att framställa en dylik maskin med kugghjul i brons, som kunde visa solens, månens och de då kända planeternas banor.

Genom att veva den fortare kunde man förutsäga sol- och månförmörkelser och lägena för vissa av zodiakens tecken. Dessutom kunde den visa när de gammalgrekiska olympiska spelen inföll. Året som kalendern visar, delades in i 365 dagar och hänsyn togs till skottår vart fjärde år.

Alla de funna fragmenten av Antikythera-mekanismen. Bild: Antikythera Mechanism Research Project.

Man har inte hittat alla bitar, och med de hittills funna 37 kugghjulen måste det exakta funktionssättet förbli en gissning. Många tolkningar finns och många har byggt ”sin” version av Antikythera-mekanismen.

Totalt består fyndet av 82 bitar, varav inte alla är kugghjul. Mekanismen är inte fullständig, utan man förväntar sig att hitta flera bitar.

Mekanismens framsida. Kanske. Bild: Tony Freeth

Framsidan av mekanismen finns inte kvar, men det grekiska Antikythera Mechanism Research Project har återskapat den digitalt. Två av visarna pekar ut solens och månens vandring över himlavalvet, och därmed över zodiaken, samt månens faser. Visarna rör sig längs den yttre graderingen, som är det egyptiska året om 365 dagar, med zodiakens namn markerade. Det råder tveksamhet om de återstående visarna för de kända planeterna, eftersom de inte har hittats.

Röntgenplåt. Patienten har mer än en skruv lös. Bild: Antikythera Mechanism Research Project.

Tittar du noga på röntgenbilderna av Antikythera-mekanismen så ser du evolventkugg. Hur kunde de gamla grekerna ha evolventkugg? Den uppfanns väl inte förrän över tusen år senare? Visst, det var förmodligen inte så att konstruktören satt och ritade i sanden och plötsligt slogs av tanken ”vi ska nog ha evolventkugg här”, utan principen var tydligen känd redan på den här tiden.

Vi är så vana vid att tänka att de gamla grekerna inte hade sådan här teknik, framställd med sådan övertygande precision. Konstruktören är okänd. Emellertid tycks den romerske politikern Cicero ha sett mekanismen omkring år 130 före Kristus och hävdar att den konstruerats av Posidonius (135–51 före Kristus), en lärjunge till den grekiske matematikern och astronomen Hipparcos (cirka 190–120 före Kristus), som verkade på Rhodos. Fartyget som förde mekanismen med sig och sjönk utanför ön Antikythera, tycks ha kommit från Rhodos. Eventuellt. Åsikterna går isär.

Området vid ungefär den här tiden.

Hur såg gränserna ut runt Medelhavet år 130 före Kristus? Rhodos var en egen stat, dock allierad med och beroende av Rom för sin överlevnad. Även Egypten hade stort inflytande i området. Rhodos var känt som kulturellt och filosofiskt centrum för rika romare. Självständigheten höll inte så länge, och efter en tid erövrades ön av Rom under kejsaren Cassius.

Efter det blev ön ett favoritställe för romare i exil. Rhodos tycks dock ha haft ett antal privilegier i sin samverkan med Rom, och det är troligen i den kontexten som Antikythera-mekanismen skapades och såldes, sannolikt till någon rik romare. De flesta romare var antagligen inte astronomiskt intresserade, men astrologi och en möjlighet att förutsäga framtiden var en högt skattad ”vetenskap”.

Vad hände sedan? Folkvandringarnas tid inleddes och under slutet av 400-talet efter Kristus stormade barbarerna in i romarriket och lade mycket i ruiner. I och med Roms fall år 476 hade Västeuropa förlorat en stor del av sin kultur inklusive den grekiska filosofin. Kunskapen om bland annat kemi, astronomi och matematik vandrade ut till den arabiska världen.

Inte förrän långt senare återkom samma kunskaper till Europa. Vi har araberna att tacka för grunderna till dagens kunskaper inom många ämnen, till exempel astronomi. Många stjärnor, till exempel Aldebaran, Algol, Alnitak, Arrakis och Betelgeuse, namngavs av araberna.

Vi trodde tidigare att teknik av den här kalibern inte borde ha uppkommit förrän under medeltiden, samtidigt med Leonardo da Vinci (1452–1519). Han var duktig på att dokumentera, så man får anta att det han ritade är korrekt återgivet. Men tittar man på da Vincis ritningar är den tidens kugghjul mest träpinnar som sticker upp ur en platt skiva.

Pinnkugghjul. Bild: Ralf Pfeifer (CC BY-SA 3.0)

Går man vidare i sina da Vinci-studier ser man emellertid att han hade förstått evolventkugg korrekt.

Da Vincis beskrivning av evolventkugg.

Historien har ständigt nya överraskningar åt oss. Om det gamla Grekland kunde skapa Antikythera-mekanismen, vad mera har äldre civilisationer skapat, som ligger dolt under jord eller vatten, och väntar på att upptäckas?