I en våning i centrala Malmö huserade under tidigt 1980-tal ett konstnärskollektiv som kallade sig Digitalteatern. Under takåsarna på Sankt Pauli Kyrkogata gömdes här ett av världens mest avancerade Apple-system med hela nio stycken Apple II, vardera värd cirka 120 000 kronor. Till detta förfogade Digitalteatern över skrivare, plottrar, ljuspennor, stora bildskärmar och synthesizers – allt till ett sammanlagt värde på runt en och en halv miljon kronor.
Apple-medgrundaren Steve Wozniak själv beskrev Digitalteaterns datorpark som ”ett av världens mest utbyggda Apple-system”. Det var dessutom på Wozniaks egen hemmaplan – i Palo Alto, Kalifornien – som resan för Sveriges första digitala grafiska studio började för Digitalteaterns grundare, Sture och Charlotte Johannesson.
– Datorer på den tiden handlade inte om grafik och bildkonst, så vi blev pionjärer inom området kan man säga. Men vi hade både det progressiva etablissemanget och slipsmänniskorna emot oss; för vänsterfolket var vi förrädare som arbetade med IBM och för affärsfolket var vi mest ett skämt som inte förstod att datorer ska användas till ordbehandling, förklarar Sture Johannesson när jag träffar honom.
Apple II var en av Apples första riktiga succéer. Den tillverkades under en mycket lång period, mellan 1977 och 1993. Bild: Rama, Musée Bolo (CC BY-SA 2.0 FR)
Allt började dock redan på 60-talet då Sture Johannesson – som bland annat varit assistent till fotografen Georg Oddner – läste att MIT experimenterade med datorgrafik. På IBM:s svenska huvudkontor log man snett åt hans förfrågan, men så kom han i kontakt med Sten Kallin, anställd på IBM och datorgrafiker på fritiden, som blev lite av en mentor åt Johannesson.
Sten Kallin och Sture Johannesson på IBM.
De båda började skapa digitala bilder med ”billigare” datormodeller som IBM 1130. – De flesta datorbilder gjordes på den tiden av matematiker, men jag ville skapa verk som var mer knutna till verkliga förhållanden. Ett digitalt bildprojekt jag sysslade med under tidigt 70-tal var att låta datorn rita ut hampalöv. Det fanns ont om mjukvara, så en del av utmaningen var att skriva saker själv. Jag skrev ett program som ritade ut löv direkt på skrivaren – vi hade inga bildskärmar – och lät det ändra på algoritmerna så att det ser ut som att det successivt blommar ut, förklarar Sture Johannesson.
1968 gjorde Sture Johannesson ”Friheten på barrikaderna II” som en parafras på Delacroixs målning av franska revolutionen från 1830. Verket ingick i utställningen ”Underground” som dock aldrig öppnades på grund av skandalfaktorn. Lunds konsthalls chef, Folke Edwards, tvingades avgå som direkt följd. I folkmun kallas verket ”Hash Girl”.
Digitalteatern var i början en av de många fria teatergrupper som på 1970-talet finansierades med offentliga medel. Det hela beskrevs av Sture och Charlotte som en fri teatergrupp utan vare sig fysiska skådespelare, scen eller rekvisita.
Samtidens konstnärscommunity blev rasande. Författare varnades för att skriva böcker med datorns hjälp, och att jobba med bild var ännu värre. Samröret med IBM gjorde dessutom att det stundtals protesterades utanför Digitalteaterns lokaler.
– I USA och Kalifornien var det väldigt annorlunda. Där var det hippiefolket som drog sig till Palo Alto och började jobba med hemdatorer, inte männen i kostym på IBM som ju faktiskt var sena in på hemdatormarknaden. Inför starten av Digitalteatern tog vi oss därför år 1981 till Westconmässan i San Francisco för att träffa likasinnade och jaga fatt på datorer – som man på den tiden inte bara knallade in i en butik för att köpa.
Tidningen Datorhobby besökte Digitalteatern år 1983 och tog några av få bilder som överlevt från lokalerna i Rörsjöstaden i Malmö. Ur artikeln: ”Charlot arbetar antingen med utgångspunkt från ett foto eller en annan bild. De överförs till dataskärmen genom en videokamera eller också ritar hon direkt på skärmen. Ljuspennan är hennes pensel, bildskärmen hennes duk. Genom att trycka ner en tangent på datamaskinen kan hon sekundsnabbt växla mellan två varianter av samma bild. En svartvit arbetskopia knackar skrivaren fram. En arbetskopia i färg kan hon få från polaroidkameran, som helt enkelt fotograferar av bildskärmen. Ungefär en minut tar det.”
