Från Sverige hade paret med sig ett ekonomiskt stöd från Styrelsen för teknisk utveckling och en önskelista på datorer de läst om i amerikanska tidningen Creative Computing. När det visade sig att ingen av de datorerna ännu gick att köpa började de besviket se sig om efter andra maskiner att ta hem.

– Vi fick tips om Computer Store i Oakland som drevs av Andrew Beretvas. Han hade heller inga datorer, men han lät oss låna en lägenhet i Berkeley under de veckor det skulle ta att fixa ihop maskinerna vi ville ha, varpå han gav oss en påse marijuana och sade ”go see Grand Canyon and have fun”. Det blev inga datorer där och då, men trevligt hade vi, minns Sture Johannesson.

– Det var också i Andrews butik vi träffade och lärde känna ”Woz”. Vi berättade för honom om våra planer med Digitalteatern. Han tyckte att vi skulle starta upp i Kalifornien istället, men vi hade ju vår dotter och våra liv här hemma i Sverige.

Väl tillbaka i Sverige igen fick nystartade Digitalteatern omedelbart ekonomiskt stöd av Steve Wozniak. Tanken var att låta en affärsverksamhet inom digital bildproduktion bekosta det digitala konstnärsarbetet. Ett tidigt kundprojekt blev en animering inför 1983 års nyöppnande av riksdagshuset. Animeringen ritade upp ett riksdagshus som raserades och ritades upp på nytt, det blev under hösten den första digitala animationen som kördes på nationell tv i informationsprogrammet ”Anslagstavlan”.

– Vi fick ofta internationellt besök som ville kika på vårt närmast unika Apple-system. Det mesta av min tid gick åt till att skriva program som teknisk höll ihop allting; eftersom så lite mjukvara fanns var det bättre att göra själv än att vänta. Det var därför framförallt Charlotte – under konstnärsnamnet ”Charlot” – som fick möjlighet att experimentera med digital bildkonst på ett sätt som ingen i Sverige gjorde då.

Att få ut konsten i fysiskt format var en utmaning; en svartvit kopia kunde matrisskrivaren knacka fram på några minuter, men färgbilder fick plockas ut via polaroidkamera som sedan återigen kunde fotograferas av för olika ändamål, till exempel diabilder.

För Sture Johannesson var datorer och grafik självklart. Ofta skojade han om att hans mål med Digitalteatern var att få göra en 30-sekunders reklamanimation för Volvo som skulle sändas över Europa via satellit-tv.

Inte heller ljudmässigt såg Sture Johannesson några gränser för vad hemdatorutvecklingen skulle föra med sig. En reporter på besök noterade att gruppen ”inte ens använder sig av bandspelare” – och Sture Johannesson förklarade för en oförstående publik: ”Digitalt ljud slits inte ut och blir inte repigt. Stenkakans, lp:ns och även kassettbandens tid är snart passerad. Framtidens musik kommer att distribueras via telefonledningen.”

Kanske hade han via sina tyska kontakter hört talas om Karlheinz Brandenburg som vid Fraunhoferinstitutet redan 1977 började forska kring idén att sända musik över telelinan. Samma idé skulle 14 år senare ta form i mp3-formatet som revolutionerade musikindustrin.

”Allt i ett. Kan du tänka tanken kan du också göra det”, brukade Sture Johannesson säga om den nya datorteknologin, inspirerad som han var av sina vänner i Silicon Valley. Och trots att det Apple-system han hade till förfogande var åratal före allt annat på svenska marknaden såg han allteftersom åren gick att han skulle få rätt i det mesta.

– Vi i vår generation kunde bara nosa på framtiden. Det var först i nästa generation, bland unga ”game freaks” och ”hackers”, som man hittade de första datagenierna, de som skulle komma att använda datorn på helt fantastiska och oväntade sätt.

Sida 2 / 2

Innehållsförteckning