Raspberry Pi har varit populär i entusiast- och hemmasnickrarkretsar ända sedan den första modellen lanserades 2012. Det har också länge varit möjligt att installera och köra enklare skrivbords-os på den, och på det viset konvertera den till en extremt kompakt och billig surf- och kontorsdator. Men hittills har den här upplevelsen inte varit helt övertygande, eftersom dess minst sagt blygsamma prestanda inte riktigt räckt till.

Raspberry Pi 2
Raspberry Pi 2 model B är kreditkortsstor men inte kreditkortstunn. Mikro-usb-anslutningen är inte för data utan för strömförsörjning, en 5-volts mobilladdare är allt som behövs. Förbrukningen är högre än hos föregångaren, runt fem watt jämfört med högst tre för den tidigare modellen.

Nya Raspberry Pi 2 ser ut att kunna ändra på det, åtminstone i teorin, med sin fyrkärniga Cortex A7-processor på 900 megahertz, att jämföra med föregångarens enkärniga 700 megahertz, och med 1 gigabyte minne mot tidigare modellers 256 eller 512 megabyte. Dessutom har os-stödet utökats – Raspberry Pi 2 stödjs av fler Linux-distributioner och Android, och Windows 10 kommer att gå att köra på den, kostnadsfritt.

I skrivande stund är inte alla dessa körklara. Windows 10 IoT Preview, som den aktuella versionen heter, är en plattform att utveckla sakernas internet-applikationer på. Den består av en anpassad Windows 10-kärna utan grafiskt gränssnitt. Hur funktionell den blir för andra ändamål i framtiden återstår att se.

Nya Raspberry Pi är för övrigt inte tänkt för en jobbmiljö, utan som en plattform att utveckla sakernas internet-applikationer på, så hur funktionell den är för andra ändamål återstår att se.

Men det finns en variant av Ubuntu 14.04 LTS som går att installera, om än med en viss handpåläggning. Canonical, företaget som ger ut Ubuntu, stödjer den inte officiellt och erbjuder ingen support, men gör det möjligt för dem som vill prova på.

Unity, Canonicals egna skrivbordsmiljö för Ubuntu, går inte att köra på Raspberry Pi 2, men flera bra alternativa gränssnitt funkar. Vi testade med Kubuntu, som enligt Canonical skulle gå att köra problemfritt.

Och jodå, visst funkar det. Men eftersom det inte finns något behändigt installationsskript fick vi först handmata partitionshantering och drivrutinsuppdateringar via kommandoraden, en rätt så enkel historia.

Med Kubuntu på plats var det bara att boota om och logga in och vips har vi ett behändigt skrivbord att jobba på. Om än lite litet. Skärmupplösningen på vår helt vanliga 1 920 x 1 080-skärm ville den visa som 1 824 x 924 bildpunkter. Det krävdes ytterligare handpåläggning, installation av tredjepartsprogram och mekande i konfigurationsfiler för att få till det.

Ubuntu är en av de mest populära Linux-distributionerna och kanske den bäst rustade att tampas med Windows och Mac OS på kontoret. Vi kom utan problem åt nas:ar i nätverket, och lyckades dessutom installera och använda en nätverksskrivare, även om det krävdes en hel del famlande i blindo och vildsint googlande efter tips och råd.

Vi hittar och installerar en ordentlig uppsättning program, till exempel kompetenta Microsoft Office-kompatibla Libre Office, bildredigeraren Gimp och VLC Media Player.

Förutom sega starttider för att ladda programmen så flyter användningen av dem på riktigt bra. Givetvis får man vara konservativ med förväntningarna, försiktig med multitasking och tålmodig när datorn tar en och annan konstpaus.

Sida 1 / 2

Innehållsförteckning