Nyligen plockade Pontus Berg fram sin gamla Commodore 64 för att delta i en knäckningstävling. På C64-scenen kallar han sig ”Bacchus”, och även om det fram tills i vår var länge sedan han ens befann sig i närheten av ett kopieringsskydd är han fortfarande aktiv medlem i demo- och knäckargruppen Fairlight.
Pontus Berg, tidigare notorisk knäckare, är i dag jurist och verksam inom telekombranschen – och uttrycker ofta sitt missnöje med dagens upphovsrättslagstiftning.
– Vi måste kunna diskutera rimligheten i att en upphovsrätt är giltig i flera decennier, långt efter utgången av verkens kommersiella livslängd, säger han.
Kopieringsskyddets uppgift var på 80- och 90-talet helt enkelt att förhindra kopiering av ett immateriellt verk, som exempelvis ett datorspel. Det gjordes genom att knyta verket till ett bestämt medium, som ett kassettband eller diskett.
– Termen copyright avser ju helt ordagrant rätten att framställa kopior av ett verk. Knäckarens strävan är att befria verket från sitt originalmedium så att det går att kopiera digitalt till valfritt medium, förklarar Pontus Berg.
Lagring på kassettband fungerar egentligen som ett kopieringsskydd i sig, eftersom innehållet är analogt och försämras för varje generation kopior. Data på ett kassettband består av analogt modulerade ljudsignaler vilka är svåra att exakt reproducera från band till band ens första gången från originalkassetten. Själva laddningsrutinen göms i koden för att knäckaren inte enkelt ska kunna ta del av hur det fungerar.
– Det fanns ett flertal olika laddningssystem till C64-kassetter, och egentligen behövde man bara knäcka varje laddare en gång. Därefter skrev man en så kallad transfer, ett eget litet program för att extrahera innehållet från band till diskett för just det laddningssystemet. Transfern användes sedan varje gång man åter stötte på samma laddare. Om spelet kontinuerligt behöver ladda in nya data måste även själva bandladdaren plockas bort och ersättas med en egen som fungerar till diskett.
På speldisketter lagras däremot data som bekant digitalt, vilket innebär att innehållet kan reproduceras i flera generationer utan kvalitetsförluster. För att kunna knyta det kommersiella verket på disketten till originalmediet krävdes därför andra åtgärder.
– Ett digitalt kopieringsskydd består vanligen av två delar. Dels måste lagringsmediet innehålla fysiska eller logiska fel som gängse kopieringsutrustning inte korrekt kan reproducera, vi kan kalla detta mediets egenhet. Dels innehåller programmet även rutiner som kontrollerar huruvida egenheten finns kvar eller inte. Sådana kontroller kan ske i flera steg och många gånger per körning, förklarar Pontus Berg.
tinytw.se/fairlight1 - Fairlight – den legendariska
demo- och warezgrupper.
tinytw.se/orgie - Om modern C64-programmering.
