Hissen är INTE en dödsfälla - Så fungerar vårt säkraste transportmedel

Hissen har en lång historia. Det är inte så långsökt att tänka sig att redan de gamla egyptierna hissade saker och ting, åsnor och människor upp och ned i rep, till exempel vid pyramidbyggen.

Hissens stora genombrott var dock som lyftanordning i gruvor. Det goda finns där nere och måste hundra meter upp, salt, kol, järn. Alltså hissar man upp det.

Hissat folk upp och ned för nöjes skull har man gjort sedan 1823 i London, och 1835 började man använda motvikt för att spara energi.

Moderna, säkra personhissar anses börja med Elisha Otis som år 1854 hittade på ett säkerhetssystem som skulle förhindra att hisskorgen störtade om hisslinan gick av.

Den första personhissen installerades i New York 1857, och 1880 nackade Werner von Siemens de ång- och hydrauldrivna hissarna och införde elmotorn som drivkraft. En annan tidig betydande leverantör var Graham Brothers som sålde sin första hiss 1887.

Den helautomatiska hissen gjorde sitt intåg på 1930-talet som svar på hissförarstrejker i flera amerikanska städer. Relälogiken tog över. Otis Autotronic från 1950 var det första system som kunde förutse trafikmönster och högtrafik i en byggnad och skicka hissarna till rätt ställe automatiskt.

Men allt roligt kommer inte från USA. I Norden är det främst finska Kone som syns. 1968 blev Konedelägare i Asea Graham, som fick sitt namn när Graham Brothers anslöts till Asea-koncernen 1948.

Kone har gjort många spektakulära hissleveranser under årens lopp, som Katarinahissen och hissarna i Kaknästornet och Turning Torso.

Vi åkte till Kone i Häggvik och fick en pratstund med den tekniske chefen Styrbjörn Andrén. Han började med att berätta om en trend som säkert är oväntad för många.

– Den klassiska linhissen, eller drivskivehissen, vars drift bygger på friktion mellan linorna och ett linhjul, har åter blivit vanlig. Under 1980-talet fick de billigare hydraulhissarna stor framgång, för att de har flexibel placering av maskinrummet – inte minst viktigt vid reparation och ombyggnad – men de har å andra sidan lägre hastighet, cirka 0,65 meter per sekund, och begränsad lyfthöjd, 8 plan. Det här får man väga mot linhissens lägre energiförbrukning, låga startström, betydligt högre lyfthöjd och högre hastighet, och att det tidigare krävdes ett övre maskinrum.

Hissarna blir allt snabbare, också. Moderna svenska hissar rör sig med 5 meter per sekund, medan hissen i det kommande saudiska KingdomTower kommer att gå 10 meter per sekund.

– Men vi provar redan i dag 12 meter per sekund. Husen blir allt högre, och med vår nya lätta bärlina Ultrarope i kolfiber, kan hissen lyftas hela 800 meter, säger Styrbjörn Andrén.