Tv-vinjetter är viktiga instrument för att få tittare att inte byta kanal. På inte alltför många sekunder ska de fyllas oss med rätt förväntan utan att bli vare sig tjatiga eller förutsägbara. Efter femton år som producent av rörlig grafik inom tv-produktion vet Joachim Ljungren hur detta går till.
Det få tittare och produktionsbolag vet är att Joachim Ljunggren har ett alter ego på en helt annan scen, nämligen den hemdatorcommunity som nådde sin topp på 80- och 90-talet och som brukar kallas demoscenen. Ursprunget var att grupper av datorintresserad ungdom bildade en löst sammanhållen scen på vilken de försökte bräcka varann genom att skapa mest avancerade effekter, musik och grafik med begränsade tekniska resurser. Och den existerar faktiskt än.

– Julaftonen 1980 fick jag en Texas TI-99/4A, en fin liten dator med silverfärgat chassi, utan bandspelare. När jag stängde av strömmen var allt borta, ofta efter att jag suttit i flera timmar. Det var då jag började rita mina bilder i rutblock för att sedan konvertera rutorna till datorns teckenuppsättningar, förklarar Joachim Ljunggren.
När rutblocket var inmatat i datorn kunde han stuva om varje enskilt tecken till pixlar så att varje tecken blev till 8x8 bildpunkter. Dessa tecken kan i en TI/4 endast bestå av två färger – och den ena måste vara bakgrundsfärgen och därmed samma för hela bilden.
– Som åttaåring ritade jag på detta vis en pixlad AT/ST, det strutsliknande fordon imperiets trupper i Stjärnornas krig använder sig av – en bild jag av naturliga skäl inte har kvar digitalt och tyvärr heller inte i pappersform. Det blev till att njuta av den på skärmen och sen slå av datorn vid läggdags och börja om nästa dag.
Läs mer: Alla älskade inte Amiga
Kunskaperna om hur ett begränsat antal pixlar och färger blir till fantastiska mönster, figurer och personer tog Joachim Ljunggren till demoscenen när han väl skaffat sig en Commodore 64. Han började kalla sig ”The Sarge” – och släppte gärna bilder av sig själv som en tuff och muskulös soldat med snaggat hår. Med ett anarkist-A i logotypen som extra krydda.
Innerst inne var The Sarge dock en blyg tecknarkille som aldrig vågade besöka några demopartyn. Att han ändå var medlem i kända demogrupper som Fairlight och Triad spädde bara på mystiken – och The Sarge bestämde sig för att fortsätta vara anonym för större delen av scenen.

– Det som drev mig, då som nu, var att få mina alster spridda och sedda av så många som möjligt. På ett sätt tror jag att alla som arbetar med visuell produktion känner så – det man vill ha ut är det man gör, inte nödvändigtvis sin egen person.
Kolla in fler av Joachim Ljunggrens alster i hans showreel 2015.