Under början av 1980-talet var systemutveckling en verksamhet i det fördolda. Bilder av män i vita rockar och skumma, öde korridorer i anslutning till datahallar tornar fram. Frågan är om utövarna av yrket ens hade vant sig vid att ha direktkontakt med datorer via terminaler. En och annan saknade nog hålkorten, det var liksom mer ordning och reda med dem.

Men Dataflex från amerikanska Data Access Corporation bidrog under 80-talet till att förändra bilden radikalt i Sverige. Det var en kombination av ett utvecklingsverktyg, en databashanterare och en miljö för att köra applikationer (en så kallad runtime). Dataflex kördes främst på operativsystemet Dos på pc och begåvades med den för tiden hippa kategoriseringen “4g-verktyg”.

dataflex

Nej, det handlar inte om mobilteknik, på den tiden stod 4g för fjärde generationens utvecklingsverktyg. Det innebar i princip att det var enklare att utveckla system än med ett renodlat programmeringsspråk, till exempel Basic eller Pascal som var populära på den tiden.

Läs också: Vad är det folk pratar om när folk pratar om Scrum?

Det mest märkvärdiga med Dataflex är att det bara var ledande i ett land, Sverige. Det var också populärt i Danmark och Norge. I USA var det en produkt i mängden och helt i skuggan av främst Dbase från Ashton-Tate.

Men i Sverige var det alltså annorlunda. Det är ingen överdrift att påstå att Dataflex var en bidragande orsak till att det började utvecklas system som kördes på pc. Riktiga system, både enanvändarsystem och system som kördes i nätverk.

Jag kom i kontakt med Dataflex när jag gjorde praktik på landstinget i Sörmland, i Nyköping, 1985. It-chefen Kurt, eller “databasen” som han kallades, var en stor Dataflexsupporter och satt själv hemma på kvällarna och byggde system. “Det här kan du använda”, minns jag att han sa till mig första dagen på praktiken.

Språket som användes för att skriva kod var speciellt. Jag minns till exempel att man skrev kodsnuttar som kopplades till funktionstangenter. Funktionstangenterna var det främsta gränssnittet mot användare innan grafiska användargränssnitt slog igenom. Alla pc-program använde funktionstangenterna på olika sätt.

dataflex

Om man till exempel ville ändra vad som hände när användaren tryckte på funktionstangenten i ett Dataflexsystem för att spara en rad i en tabell så skrev man koden under en “rubrik” för den funktionstangenten.

Tabell, förresten. Det begreppet användes inte i Dataflexvärlden på 80-talet, vad jag kan minnas. Jag skrev det bara för att det är vad man skulle använda i dag, i alla fall om man är skolad i relationsdatabasens enda och sanna lära. Vid den här tiden användes begrepp som register och databas ofta i betydelsen tabell.

Läs också: Han har hittat förklaringen till att alla utvecklingsprojekt blir försenade

Jag upptäckte rätt snart att det gick att koppla kod till egendefinierade tangentkombinationer. De lösningarna lär ha förvirrat en och annan användare.

En märklig sak med Dataflex var hur flera användare i ett nätverk hanterades. I stället för att ha postlåsning eller sidlåsning för ”tabeller” så låstes hela filen som en tabell fanns i, exakt när en ändring skrevs. Det gjorde att man aldrig kunde vara 100 procent säker på att ändringar i databasen genomfördes som det var tänkt. Om jag minns rätt fanns det ett kommando som hette “Reread” för att underlätta hanteringen.

Sida 1 / 2

Innehållsförteckning