Fysiska lagringsmedier hör forntiden till. I dag lagrar vi i molnet och i framtiden är det kanske biologisk lagring som gäller. För bara drygt 15 år sedan var dock diskettenheter fortfarande vanliga i stationära datorer och än så länge finns det tid att rädda de flesta gamla floppies som ligger kvar i byrålådor eller källarförråd och kanske bär på bortglömd information värd att spara.
Att rädda data från gamla disketter är tyvärr ofta lättare sagt än gjort. Dels har du förmodligen inte tillgängliga läsenheter som klarar av att läsa av 3.5-, 5.25- eller 8-tumsdisketter och dels kan disketterna vara skadade av tidens tand eller omild behandling som temperaturförändringar, avmagnetisering eller rentav skrapmärken och andra fysiska skador.
Läs också: Bortglömt verktyg fick fart på systemutvecklingen i Sverige
Cris Ekstrand ägnar större delen av sin fritid åt att försöka läsa och rädda innehåll på gamla lagringsmedier. Det som en gång startade som ett ovanligt intresse har växt till en hobbyverksamhet som snuddar vid ren arkeologi i den digitala världen. Sökandet efter okända och svåråtkomliga data är en drivkraft som visar sig vara nyttig i en omgivning där format och standarder avlöser varann snabbare än vi användare kanske hinner med.
– Jag älskar att söka efter det okända; att veta att det finns data någonstans som ingen kan ta fram – och sedan med rätt metod och kunskap plocka fram det igen. Även om data i okända filer kanske saknar relevans gillar jag själva processen att ta reda på vad de är för något, säger Cris Ekstrand.
Ett sätt att läsa gamla disketter är såklart att ha kvar gamla datorer, men det är en bökig och tidkrävande verksamhet – och fungerar ändå inte alltid bäst, enligt Ekstrand.
– Gamla datorer tar upp mycket plats och är jobbiga att underhålla. Både mjukvara och hårdvara måste hållas i trim; jag hade ett tag fyra gamla bestar stående hemma men det blev till slut ohållbart. Istället rekommenderar jag att man använder sig av modernare gränssnitt mellan gamla diskettenheter och nyare datorer, till exempel Kryoflux. Den fungerar som ett mellansteg mellan den modernare datorns USB-port och äldre diskettenheters utgångar.
Ett gränssnitt som Kryoflux klarar i allmänhet av att läsa flera olika format och läser oftast av exakt all info – inte bara själva filerna, utan även rena metadata – från floppydisken och spar ner i valfritt format.
Läs också: Virus vi minns: Brain – det första pc-viruset
– Kryoflux är baserad på IDE-enheter så den klarar av de allra flesta diskettformat till exempelvis Windows, men fungerar även fint till mängder av andra format och inte bara PC-disketter. Skulle den stöta på ett fil- eller diskettformat som inte finns dokumenterat går det att spara ner en exakt källkopia av disketten som kopieras spår för spår, sektor för sektor för vidare analys i annan programvara när du väl räddat innehållet.
Själva diskettenheterna behövs alltså fortfarande. Vad Kryoflyx gör är att etablera kontakt mellan diskettenheten och din modernare dator. Nuförtiden kan gamla diskettenheter vara svåra att få tag på men ofta går de att fynda på loppisar och liknande, menar Cris Ekstrand.
Även om gränssnitt som Kryoflux är smidiga och lätta att arbeta med är den ändå begränsad till att rädda just disketter – att rädda data på en gammal hårddisk är betydligt klurigare.
– Att rädda en gammal hårddisk som inte går att läsa kräver en baskunskap och förståelse av vad som ska räddas för du ska kunna välja rätt metod. Många gamla filsystem stöds inte av så kallad harddrive recovery-mjukvara, då de oftast bara har stöd för filsystem som NTFS eller FAT32 samt kräver att disken på något sätt än är läsbar. Ska du rädda data från en hårddisk ska du gärna veta så mycket som möjligt om filstrukturen och helst också hur den gick sönder. Mekaniska fel är exempelvis svåra att reparera och kräver metoder som går ut på att öppna hårddisken, montera diskskivorna i en fungerande hårddisk och försöka läsa tillbaka data från denna. Det krävs ofta många timmar eller dagar av klurande på ett rent teoretiskt plan till att faktiskt lyckas med operationen, säger Cris Ekstrand.
I dag driver Cris Ekstrand en sajt som heter SID Preservation där han samlar mängder av mjukvara han läst från gamla C64-disketter och delar ut till allmänheten. Han får ofta material skickat till sig från samlare som vill rädda innehåll för framtiden.
– För den som vill lära sig att rädda gamla disketter är det bäst att bygga upp egna relationer och visa ett genuint intresse i forum och grupper på nätet. Det finns många därute som är sugna på utmaningarna det innebär att läsa bortglömda format, säger Cris Ekstrand.
