Gasturbinen är en pålitlig kraftkälla, som rätt underhållen bara går och går. Men det var just det där med underhållet. Kan man föra ut tillräckligt mycket mätdata från turbinen och utvärdera detta, så man kan utföra förebyggande underhåll snarare än att vänta på kraschen, kan mycket pengar sparas. Att bara plocka isär en maskin och byta lagren kan kosta miljoner. Om 38 megawatt plötsligt tvärstannar kan det bli tråkigt. Kom ihåg att man drar ett helt godståg om 1800 ton med ett lok på 3,6 megawatt.
Givetvis kan turbintillverkarna föra ut mätdata. Problemet är bara att det är tusen grader varmt inuti en gasturbin och att sensorer och elektronik därför måste vara väldigt värmetåliga. Dessutom kommer det väldiga mängder mätdata ur en gasturbins 1500 sensorer varje sekund. Det är en stor, rörlig massa och varenda liten vibration kan vara av intresse.
Gasturbinen ovan är bara kulmen på en lång utvecklingshistoria, och har som så mycket annan svensk uppfinningsrikedom gjort det rika Industrisverige till vad det är idag. Man behöver bara nämna Wenström och trefasen, kullagret, RC-loket, den belagda svetselektroden, järnvägens ATC-system, och närmare dagens ämne, Gustaf de Lavals separator och ångturbin och lavalmunstycket, som sitter i varenda raket idag. All rolig teknik kommer inte från Kalifornien.
För att kunna tillgodogöra oss all denna information for vi till Siemens Industrial Turbomachinery (SIT) i Finspång. Sällan har redaktören upplevt sådan vänlighet som hos SIT.
Undertecknad blev försedd med hela sju tekniker inom alla specialområden, allt från kärnkraft till mätteknik, som berättade av hjärtans lust och visade bilder och lustigt formade metallbitar. Gruppen leddes av chefen för mätteknikgruppen Björn Karlsson (tvåa från höger på bilden). Erfarenheten hos gruppen var betydande. Den mest erfarne konstruktören har varit anställd på företaget i 47 år.
Läs också: Kamerorna är inte allt – avancerade analysverktyg får övervakningssystemen att fungera
Historik
Utländskt som det kan låta, är SIT en nästan helsvensk affär. Svenska Turbinaktiebolaget Ljungström (STAL) grundades 1913 och verksamheten inleddes i Finspång där bröderna Birger och Fredrik Ljungström fullbordade en av de största svenska industriframgångarna någonsin: Ljungströmsturbinen.
Den allra första produkten, en enmegawatts ångturbin gick till England 1913 för att skapa elkraft till Londons tunnelbana och var i drift till 1960-talet. Numera vilar den ut på Science Museum. Det dröjde inte längre än till 1916 så köptes STAL upp av ASEA. Under andra världskriget tillverkade man bland annat ångturbiner för framdrift av svenska krigsfartyg. Efter kriget slogs företaget samman med AB de Lavals Ångturbin i Stockholm och bildade Turbin AB de Laval Ljungström, som 1962 bytte namn till STAL-LAVAL Turbin AB.
ASEA bytte namn och turbindelen döptes om till ABB STAL AB och efter en kortare sejour hos Alstom ägs turbintillverkningen idag av Siemens. Från ångturbiner till gasturbiner. Redan år 1945 utvecklade STAL jetmotorer avsedda för svenskt jaktflyg, men de blev inte konkurrenskraftiga, utan man övergick 1948 till stationära ångturbiner för kraftgenerering och 1953 kom den första gasturbinen på 10 MW. Sverige gick in i kärnkraftseran 1965 vilket krävde stora ångturbiner. Här skulle de stora framgångarna skördas. Turbinerna växte till 40 och 80 MW och uppgraderingarna fortsätter än idag. Bristen på kvalificerade tekniker gjorde att STAL år 1996 fick starta ett eget gymnasium, kallat Curt Nicolin-gymnasiet, som idag ägs till 49 procent av Finspångs kommun och till 51 procent av industriföretagen i kommunen med Siemens i spetsen. SIT har idag flera hundra installationer över hela världen.
Varför bränna gas i ett modernt Sverige?
Sverige får sin mesta elkraft från vattenkraftverk (kaplanturbiner) och kärnkraftverk som lämnar flera gigawatt (ångturbiner). Vad har vi för behov av att bränna naturgas i gasturbiner?
Alla större industrier har behov av reservkraft (ett järnverk kan till exempel inte tillåtas kallna) och städer har behov av både elkraft och värme till fjärrvärmenätet. Se bara på Göteborg som skaffat ett kombinationskraftverk, nämligen Rya Kraftvärmeverk, som är Skandinaviens största kombikraftverk. Dels genereras el, dels används de heta gaserna till att driva en ångturbin som gör mera el och dels matar man in värme i fjärrvärmenätet. Verket har en total verkningsgrad på hela 94 procent.
Kärnkraftverk behöver också reservkraft så de kan hantera sin kylning om verket skulle behöva stoppas och det vanliga kraftnätet samtidigt skulle falla ifrån. Kärnreaktionen stoppas visserligen omedelbart, men restreaktioner pågår ännu en tid och verket måste kylas långsamt och försiktigt.
